Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden om undervisningsfriheten
i Frankrike.
m.
För dem bland ordningens vänner, som under
juliregeringen bekämpat undervisningsfriheten, blef
februarirevolutionen ett ganska hälsosamt memento. Den makt, radikalismen
under revolutionen visat sig ega, gjorde dem, som under
Ludvig Filip varit liberala, i hast till konservativa, och man
började i förskräckelsen för den tilltagande socialismen få
ögonen öppna för vikten af att bättre, än som dittills skett,
sörja för det religiösa momentet vid ungdomens uppfostran.
Det berättas, att Cousin, hvilken, som vi sett, varit den
kanske förnämste försvararen af universitetets monopol, skall,
då han några dagar efter februarirevolutionen mötte sin vän
grefve de Rémusat, äfven han statsman och filosofisk
författare, hafva med utsträckta armar och förfärad min tillropat
denne: “skyndom att kasta oss i armarna på biskoparne! De
allena kunna nu rädda oss!“ * Men Cousin var långt ifrån
den ende af de gammalliberale, som nu insåg vikten af att
söka kyrkans hjälp mot den tilltagande upplösningen inom
samhällslifvet. G-uizot, hvilken kanske varit den ende af
Ludvig Filips många ministrar, som värkligt intresserat sig
för själfva religionsfrågan, sände i januari 1849 från sin
landsflykt i England med sin lilla mästerliga skrift “Om
demokratien i Frankrike® en allvarlig uppmaning till sina
landsmän att behjärta religionsfrågans stora betydelse för
den sociala? oi’dningen. “Hvarför, frågar han, skulle de
moderna samhällena rädas religionen och vilja sätta sig emot
hennes naturliga inflytelse? Sådant skulle vara en barnslig
farhåga och en olycksbringande villfarelse. I stån ansikte
mot ansikte med en ofantlig, en af ifver brinnande massa.
I klagen öfver bristen på medel att invärka på henne, att
upplysa, leda, stäfja och lugna henne. I klagen, att i träden
i förbindelse med henne nästan blott genom uppbördsmänneii
och gendarmerna, att hon är utan försvar lämnad åt
charlatanernas och demagogernas lögner och uppvigglanden, åt sina
egna passioners blindhet och hänförelse; i egen öfverallt
* Pierre de la Gorce. Histoire de la seconde rémMique francaise,
II 276.
Pedagogisk Tidskrift.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
