Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - E. Sahlin: Löneregleringsfrågans kombinering med skolreformfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löneregler.-frågans kombinering med skolref.-frågan. l8l
3 I fråga om löneregleringen föreslog utskottet bifall
till K. M:ts förslag, dock att lästiden skulle utsträckas till
blott 39 veckor om året. Första kammaren biföll
utskottets förslag. Andra kammaren afslog utskottets förslag med
94 röster mot 73.
Då kamrarne i denna punkt stannat i olika beslut,
utarbetade utskottet ett sammanjämkningsförslag. Detta
bifölls af första kammaren, men andra kammaren vidblef sitt
förra beslut med afslag å utskottets hemställan. Utskottet
ansåg att lönefrågan i sitt närvarande skick icke borde
blifva föremål för gemensam omröstning och att den
således förfallit. Efter diskussion och votering lade båda
kamrarne utskottets anmälan härom till handlingarne.
Det framgår af det föregående, att riksdagens andra
kammare, sedan den åren 1880 och 1881 för sin del
beslutat en skrifvelse till K. M. för att söka åvägabringa
åtskilliga reformer i undervisningsväsendet, år 1882, emedan
sådana reformer ej kommit till stånd, med 148 röster mot
40 afslog förslaget om terminsafgifternas höjande för
åstadkommande af löneförbättring och antog de af hr E. Key
och öfriga reservanter i statsutskottet anförda grunderna
härför samt med 128 röster mot 51 afslog statsutsskottets
hemställan om anslag för tillfällig löneförhöjning å extra
stat med hälften af det belopp, som K. M. begärt å
ordinarie stat. Huru fast dessa båda frågor blifvit kombinerade
med hvarandra, synes deraf, att vid riksdagarne inom andra
kammaren, som uppenbart anser lärarne behöfva
löneförhöjning, röster ofta höjts, som yrkat att man skulle låta det år
efter år beviljade löneförhöjningsanslaget å extra stat icke
vidare utgå för att genom denna åtgärd tvinga fram
reformförslaget, och att det, när votering i denna fråga
företagits, alltid funnits en betydande minoritet, som röstat för
sådana förslag. Beslutet om anslagets fortsatta uppförande
å extra stat fattades i andra kammaren år 1883 med 95
röster mot 92 (var det statsrådet Hammarskjölds
allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
