Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - E. Planck: Aus der neueren deutschen Litteratur für Schulen und Selbstunterricht I (E. Edström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88
Planck: Drei Novellen von Riehl.
Herr P:s upplaga är högst sparsamt försedd med noter.
För skolbruk kan det som finns i allmänhet vara tillräckligt; om
det däremot är meningen, att arbetet skall vara lämpligt också
»fur Selbstunterricht», som omslaget anger, är det alldeles för
knapphändigt. Men också med hänsyn till skolgossarnes behof
skulle utg. här och där kunnat vara frikostigare. Han utlofvar
sig skola gifva »öfversättning af sådana ord och vändningar, för
hvilkas tolkning vanliga lexikon icke lemna lärjungen tillräcklig
ledning», men han har ingen upplysning vid följande ord och
fraser: (ein) auf den Mann dressierter (Löwe) s 11, Eisenmeister
s. 49, Windhof s. 65, grossfüttern s. 84 — hvilka icke finnas
i Hoppes lexikon, som väl i en snar framtid torde vara det
mest använda i skolorna. (Om »Windhof» är att fatta som
egennamn borde detta anmärkts). Lupfen (s. 68) el. lüpfen, prov,
för heben, finns i Helms och Hoppes stora, men ej i Hoppes
mindre. Kalikant (s. 112) fordrar naturligtvis förklaring. Den
vanliga formen Kalkant = 1) orgeltrampare 2) orkesterbetjänt finns
hos Hoppe, men endast i bet. 1), under det ordet här står i
bet. 2). Realupplysningar skulle vi ha önskat finna på ett par
ställen till: vid »der grosse Unbekannte» (s. 25) och gärna äfven
vid »als wären sie nicht bloss Nassau-Oranier etc.» (s. 61). I
den lilla biografiska notisen om författaren kunde det ha varit
allt skäl att påpeka, att Riehl från sin fader ärft en rik
musikalisk begåfning och äfven uppträdt som framstående författare
i musikhistoria. Om hans fina sinne för och insikter i musik
vittnar just »der Stadtpfeifer». — Öfvers. af »hielt es mich darum
auch gar nicht lange in der Stube» (s. 20) är ej rätt lyckad;
bättre »kunde jag också icke länge härda ut därinne».
Vändningen »der Neunundneunzigste weiss nicht, wie der Hundertste
zu seinem Brot kommt» (s. 80) och »Der Tod will seine Ursach’
haben» (s. 113) borde ha fått någon utläggning. —Detta är, som
synes, detaljanmärkningar af föga betydenhet. Upplagan är i
allt väsentligt mycket omsorgsfullt gjord — anm. har endast lagt
märke till ett enda tryckfel: »Freierabend» (s. 30) — och dess
yttre utstyrsel gedigen och treflig på samma gång. De korta
påpeka ett par oegentligheter, vill jag endast opponera mig mot den något
misslyckade öfversättningen (s. 63) af »Potsdamer parfum de caserne» med
»i P. vanliga kaserndoften» och den oriktiga öfvers. (s. 66) af »Pikeur»
med »pikenerare» (som är något helt annat). Ett misstryck i texten s 56,
ett i anm. s. 62. — Då denna recension korrekturläses, har ytterligare
utkommit ett häfte, det 3æ, af Hrr C. & M:’s »Auswahl», innehållande Gustav
Freytag’s och den nyare tyska litteraturens yppersta lustspel: »Die
Journalisten»; anm. har ännu icke hunnit taga kännedom om denna upplaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
