Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - P. A. Geijer: Om de romanska språken som föremål för vetenskaplig forskning och akademisk undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de romanska språken som föremål för vetenskaplig forskning. 323
samhällsförhållanden, under hvilka lian lefde. Då det gäller
den högre humanistiska bildningen, bli gränserna mellan
de olika vetenskaper, som deri ingå, så flytande och
obestämda, att man nästan på hvarje punkt i någon mån
be-höfver dem alla. Att så förhåller sig framgår bäst deraf
att, som jag redan visat, vid vårt universitet, inom en så
kort period som föga mer än 50 år, professuren i romanska
språk genom stadierna literaturhistoria och estetik
utgrenats ur professuren i teoretisk filosofi.
Många universitetslärare, äfven de i romanska språk,
ha slutligen också att fylla den mycket maktpåliggande,
praktiska uppgiften att i sitt ämne på bästa sätt och
kortaste tid utbilda ett större eller mindre antal af sina
lärjungar till dugliga, fullt användbara lärare i skolornas tjenst.
Det är ett kommande, ännu växande slägtes omedelbara
intresse, som detta gäller, och det bör derföre noga
tillgodoses. Möjligen kunde man af detta skäl känna sig
frestad att tycka denna uppgift vara så vigtig, att för
densamma till och med inom universitetsstudiet de redan
an-gifna borde skjutas åt sidan, emedan de likt andra
öfver-flödssaker lätt kunna umbäras. Lyckligtvis förhåller det
sig dock så inom studiernas verld, att en rik och god
teoretisk utbildning till slut äfven visar sig vara den bästa
grundvalen för den praktiska dugligheten. Den djupare,
vetenskapliga förberedelsen lemnar en fullare inblick i
ämnet, ger högre synpunkter, och i sammanhang dermed
skärpes och vidgas omdömet, så att man säkrare kan skilja
det verkligen vigtiga från det oväsendtliga och tillfälliga.
Universitetsläraren kan derföre lugnt fasthålla den
meningen, att det för en afslutande examen i hans ämne bör
fordras icke blott ett större mått af kunskap, utan äfven
en bildning af mera akademiskt vetenskaplig art än som
alldeles påtagligt bör kräfvas af den, som till sitt kall väljer
skolundervisningen.
Som denna art af undervisning dock närmast är
praktisk, bör äfven för den akademiska utbildningen till
elemen-tarlärarens kall sträng hänsyn tagas till de praktiska be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
