Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - J. Almén: En reviderad lärobok (D. A. Sundén: Kort öfversigt af svenska vitterhetens historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En reviderad lärobok.
367
s. 61, r. 8 nrf.: »Till gudasångerna föres äfven —
(Solsången), en skön lärodikt, som, författad i kristen tid, enligt en
sägen af Sæmund den vise, egentligen ej hör hit-»;
s. T;, r. 11 nrf : »Messenius, hvilken lefde under slutet af
detta och början af följande tidehvarf»;
s. 96, r. 1 upf.: »Tidehvarfvets vitterhet kan den
intresserade närmare lära känna —»;
s. 158, r. 9 nrf.: (om Grafström) »Hvem känner ej hans
Norrland, Harpan, Välkommen och farväl, från Tyskan, m. fl.»(?)
s. 206, r. 8 upf.: »Och huru många oräkneliga gånger
under sin ännu ej lyktade skaldebana har icke Nybom vid
högtidliga tillfällen, glädje- och sorgefester, strängat sin lyra till
högstämda toner såsom en af vårt lands lyckligaste
tillfällighets-diktare?» — [Dessa 5 rader tarfva lika många korrigeringar.]
s. 176, r. 1 upf.: »men på samma gång vi sörja öfver, att
Stagnelius ej längre fick sjunga, är det vår tröst att han längre
slapp lida. Vi kunna icke dölja för oss, att bortom stjernorna
var hans rätta ort. Allt, hvad vi härnere kalla ljus, var för
honom endast skuggan af ett annat». — [Dylika utgjutelser, som
kunna vara på sin plats vid båren eller i ett minnestal (jfr
Bottiger), synas oss alldeles olämpliga i en lärobok och återkalla i
vårt minne den i romarespråket okunnige panegyrikerns ord:
»Agardh är död! Risum teneatis amici!»]
s. 168, r. 8 upf.: (om Tegnér) »Den 2 Nov. 1846, en
flammande norrskensnatt, bröt skaldens ande sina bojor». — (Jfr
Bottiger !);
s. 176, r. 13 hrf.: (om Vitalis) »och sannolikt hade han
blifvit en humorist af första ordningen, om det varit honom
för-unnadt att få lefva och utveckla sina anlag»;
s 172, r. 12 upf.: (om Stagnelius) »Hade detta
skaldesnille fått utveckla sig under gynsammare förhållanden, hade det
sannolikt slutat som vår. skönaste poetiska ära» ;
s. 178: Almqvist,/, d. regementspastor;
s. 199: Braun,/. d. löjtnant;
s. 211: Adlersparre,/. d. löjtnant;
s. 219: Jolin, f d. skådespelare;
s. 221: Rydqvist, /. d. kungl. bibliotekarie;
s. 224: Starbäck, /. d. lektor. — (Desse män hade gåt
ur tiden, då boken utgafs);
s. 87: »Samuel Columbus var’Stjernhjelms personlige
lärjunge och äfven, likasom denne, en Dalarnes son»’,
s. 80, r. 1 upf.: »Gustaf Adolfs ’morgonglänsande’ styrelse»;
s. 67, r. 1 upf: »Romantiska sagor i egentlig mening
uppträda först efter kristendomens utbredande. De handla om
förhållanden, — hvilka blifvit rena äfventyrr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
