Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - F. Palmgren: Om åskådningen vid undervisning i moderna språk vid de allmänna läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 Om åskådningen vid undervisningen i moderna språk.
betänklig fara i detta hänseende. Med svett och möda utarbetar
den flitige och intresserade sitt hemskriptum: den kunskap, han
på detta sätt med pennan i hand vinner, sitter, såsom
själf-förvärfvad och nedskrifven, fastare än all annan. Men han
skrif-ver ej felfritt, felen inpräglas vid sidan af det riktiga.
Otvifvel-aktigt. Men felen stanna i minoriteten, »z»rf-kontot visar ett
betydande öfverskott. Återstår att utplåna felaktigheterna — i
grund. Därtill är vägen: medvetet tillegnande af rättelserna, och
dessas inöfning genom utanläsning. Fel-möjligheten minskas
dessutom i samma mån, som stilen väl afpassas efter sitt
ändamål. »De skriftliga arbetena», heter det i Skolstadgan I § 116,
mom. 6, »böra sättas i noggrann öfverensstämmelse med den
fortgående utvecklingen af lärjungens kunskapsmått och städse
syfta till att befrämja utvecklingen af hans förmåga att rätt
tillegna sig, ordna och använda hvad han lärt.» Läraren har
därför att utarbeta stilen med noggrann hänsyn till klassens
ståndpunkt, hvarvid han lämpligen för sig själf bör öfverflytta den till
det främmande språket, då han lättare kan kontrollera de
fordringar han i själfva verket ställer på lärjungarne.
En annan art af öfversättning från modersmålet är den
som förekommer på skolrummet, muntligt. Som underlag
användes vanligen s. k. extemporaliebok. Metoden är understundom
följande: De regler och glosor, som särskildt skola användas,
klareras först. Därpå låter läraren slå igen böckerna och sköter
antingen själf eller genom en lärjunge uppläsningen af svenskan
punkt för punkt. Det i denna metod, som i all synnerhet bör
komma till användning, är: igen med böckerna! Ligger boken
öppen, förmå lärjungarne endast med svårighet att lösgöra ögon
och tankar från de svarta bokstäfverna: de öfversätta glosa för
glosa, öfverskåda ej sammanhanget, se ej, lefva sig ej in i den
tanke, åt hvilken de skola gifva språklig form.
Återstår att skärskåda åskådningens användning vid
gram-matikundervisningen. Studiet af grammatik tillhör såsom
förutsättande en icke obetydlig förmåga af abstraktion egentligen
skolans högre stadier. På de lägre stadierna, heter det sedan
urminnes tider, bör grammatiken läras hufvudsakligen ex usu. och
minnet, såsom barnaålderns mäst utvecklade andliga förmögenhet,
därvid anlitas. Gäller detta såsom en sanning ännu i dag, är
det likväl icke mindre visst, att de menskliga förmögenheterna
icke till den grad exklusivt tillhöra det ena eller andra
åldersstadiet, att de icke både kunna och böra samtidigt öfvas. Vid
sidan af det rent minnesfordrande språkstudiet bör därför äfven
på lägsta stadiet grammatiken förståndsmessigt inläras. Må
vara att grammatikens kategorier ej där fullt fattas —
oåtkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
