Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svenska språket etc. (E. B.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
27
stöd voro förbehållna ett helt annat försök att lösa
stafningsre-formens brännande fråga.
I den äfven 1886 offentliggjorda, hufvudsakligen mot vissa
yttranden i docenten J. A. Lundells »Tre föi eläsningar« riktade
skriften »Om teckensystem och ljudenlighet» häfda författarne sin
redan i »Svenska språkets Ljudlära och Beteckningslära»
framhållna åsikt om behofvet af tre slags teckensystem för skilda
ändamål, näml, dels den för vetenskapliga forskningar afsedda
fo-nologiska språkljudsbeteckningen »med högsta möjliga grad af
noggrannhet», dels den »läksikaliska uttalsbeteckningen», som
upplysningsvis angifver ordens riktigaste uttal, vare sig, att det
användes i uttalsordböcker, i uppteckningar af enskilda personers
uttal eller i vetenskapliga arbeten, och slutligen dels den för
vanligt bruk afsedda skriften eller språkbeteckningen.
Den senaste utvecklingen af Lyttkens’ och Wulffs
författarskap har naturligtvis i någon mån berott på de från så många
håll gjorda och skriftligen framställda iakttagelserna rörande
svenska språkets uttal; men hufvudsakligen har den bestämts af
deras egna trägna, noggranna och vidsträckta undersökningar
och studier af detsamma och af de ortografiska frågorna. Det
är emellertid obestridligt, att en språkforskare utöfvat ett starkt
och i de flästa fall lyckligt inflytande på den, näml, professor
Esaias Tegnér, och det hufvudsakligen genom att uti »Natur
och onatur i fråga om svensk rättstafning» namngifva och klart
karaktärisera den sedan gammalt kända och värksamma
samhörighetslagen, enär detta föranledt deras själfständiga och för
rätt-stafningsfrågan i hög grad betydelsefulla undersökningar af nämda
lags betydelse för särskilda rättstafningsfrågors afgörande. Dessa
ha gjort sig gällande i det äfven r886 utgifna förtjänstfulla
arbetet: »Om samhörighet och dess förhållande till ljudenlighet i
fråga om språkbeteckning», hvaruti denna lag först erhåller
positiv formulering, och dess inflytande på och betydelse för
enskilda tvistiga rättstafningsfrågor och särskildt för dem, som bero
på biformens ljudförändring i förhållande till hufvudformen,
un-dersökes och bestämmes med fästadt afseende på de af
författarne aldrig förbisedda Ijudenlighetskrafven. Såsom ett
synnerligen godt resultat af författarnes genom professor Tegnér
inledda förtroligare bekantskap med samhörighetslagen må
nämnas den ojämförligt större utsträckning konsonanternas
dubbelteckning fått, alldenstund denna är så välbehöflig för
kvantitetens angifvande. I flera hänseenden tycks professsor Tegnér
befinna sig på samma ståndpunkt som Lyttkens och Wulff, och
den olikhet, som värkligen äger rum mellan desse och deras
högt uppskattade bundsförvandt i andra fall, beror dels på, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
