Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. Schaefer: Franskans formella bildningsvärde (insändt af A. M. Petersson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö2
Franskans formella bildningsvärde.
tion, om man t. ex. säger je crains qu’il ne vienne, så
före-sväfvar den talande denna mening: ’han skall väl komma’;
alldeles så som i satsen prenez garde quil ne vous renverse den
uppfattningen ligger till grund ’han skall kullslå er’. Att vi i
tyskan (svenskan) i senare fallet öfversätta ne med nicht’ (’icke’),
men i det förra Jemna det oöfversatt, gör ingenting till saken.
Lärjungen skall emellertid på detta sätt lätt kunna fasthålla, att
endast ett negeradt douter eller nier och ett icke negeradt
crain-dre gifva en positiv mening, och det är juj blott detta det
gäller. Möter lärjungen samma företeelse efter konjunktioner,
såsom i satserna je ne partirai pas, que tout ne soit prèt; je ne
partirai pas, å moins que tu ne m’aies pardonné: så skall han
lätt efter den här utvecklade språklagen upptäcka, att återigen
här meningen är positiv, att dessa satser betyda: ’allt måste vara
i ordning, du måste hafva förlåtit mig, innan jag afreser’. Men
på detta sätt får han den rätta insigten i alla dessa
företeelser; inlärandet af reglerna blir för honom derigenom ofantligt
underlättadt, och ett säkert fasthållande af det inhemtade
möj-liggöres.
Såsom sista exempel vill jag anföra behandlingen af
gerun-dium. Skillnaden mellan gerundium och particip hör till de
svåraste kapitlen af fransk syntax, om man vill inhemta den efter
de gamla reglerna; och dock är språklagen ofantligt lätt, ty
redan den yttre formen hos gerundium hänvisar på dess
grundbetydelse. T. ex. Varus se tua en se percant d’un coup d’épée
betyder, att dödandet ligger i genomborrandet, hvaraf framgår,
att gerundium betecknar den handling som omsluter (umschliesst)
hufvudhandlingen. Man kan framställa de båda handlingarna
såsom två koncentriska cirklar, af hvilka den större är den, hvars
verb står i gerundium. Deraf följer, att gerundium endast då
kan användas, när det hänsyftar på hufvudhandlingen, är
lik-tidigt med denna och har samma subjekt eller, för att bibehålla
vår bild, har samma centrum. Förelägger jag nu lärjungen
sådana satser som: ’då Varus trodde, att allt var förloradt, dödade
han sig; dragande sitt svärd, slog han sin motståndare till
marken; skepp, hvilka medförde lifsmedel och krigsredskap,
uppfyllde hamnen: — så skall lärjungen se, att i första satsen
dödandet icke innehålles i troendet, utan att det senare såsom
bevekelsegrund föregår dödandet såsom följd, och om regeln
fattas i sin allmänna betydelse, så visar sig, att de bihandlingar,
som angifva bevekelsegrunden, aldrig kunna öfversättas med
gerundium. I andra exemplet går likaledes handlingen att draga
svärdet före hufvudhandlingen; det vore här omöjligt att sätta
gerundium. Men om man vänder satsen så: ’han sträckte sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
