Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Xy: Växjö-adjunkternas cirkulär till adjunkterna vid de allmänna läroverken - 4. Tjänstgöringsskyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växjö-adjunkternas cirkulär till adjunkterna.
81
ningar, minskas, och detta är också helt naturligt, då
löneförmånerna äro så små i förhållande till den långa och dyrbara
studiekursen.
Såsom skäl, hvarför adjunkternas tjänstgöring bör minskas
på lektorernas bekostnad, anföra adjunkterna vidare, att de lägre
klasserna i allmänhet äro större och innehålla betydligt flere för
studier obekväma lärjungar samt »att undervisningen därstädes
är mera tålamodspröfvande och nervslitande och betydligt mera
tager lärarens rent pedagogiska förmåga i anspråk, ity att det
alltid är svårare att sänka sig till barnets utvecklingsståndpunkt
än den redan vuxne ynglingens.»
Beträffande klassernas storlek är det nog sannt, att de i
allmänhet äro större på det nedre stadiet än på det öfre, men
klasserna äro där också delade i parallelafdelningar, och för
öfrigt äro äfven de nedre klasserna (särskildt de vid lägre
läroverken) ofta ganska små, under det att de öfre klassernas olika
afdelningar vid många läroverk äro ganska stora.
Samma argumentation, som adjunkterna använda mot
lektorerna beträffande svårigheten att »sänka sig» kunna
folkskole-lärarne och småskolelärarinnorna använda mot dem själfva. Den
nyblifne kandidaten, som efter genomgånget profår (d. v. s.
3 — 31/s år efter aflagd maturitetsexamen) kommer ut som lärare,
är sannerligen mer än lofligt inbilsk, om »svårigheten att sänka
sig» hos honom väcker oro, ty denna oro visar, att han ännu
icke hunnit ens så långt på kunskapens väg, att han inser, att
hans kunskapsförråd är ganska litet. De svaga examensbetyg,
som flertalet adjunktaspiranter nu för tiden prestera, vittna
ingalunda om någon så hög ståndpunkt i vetenskapligt afseende, att
»svårigheten att sänka sig» är egnad att väcka synnerliga
bekymmer och att tanken på att »höja sig» bör vara alldeles
utesluten.
Men adjunkterna lägga i dagen en märkvärdig oförmåga
att rätt uppskatta lektorernas arbete, på samma gång som de
öfverskatta sitt eget. Tålamodspröfvande och nervslitande är
undervisningen på alla stadier, och för studier obekväma
lärjungar träffas äfven i de öfre klasserna, emedan lärarne i de nedre
klasserna ofta äro för släpphändta. Det må vara sannt, att
undervisningen på det nedre stadiet är mera tålamodspröfvande
än på det öfre, men säkert är, att vida större fordringar ställas
på lärarne i de öfre klasserna. De kurser, som genomgås på
det öfre stadiet, äro naturligtvis långt drygare, och ingen må
tro, att läraren på skolans öfre stadium ej behöfver förbereda
sig för lektionerna, äfven om han är aldrig så hemma i sina
stycken, ty »i samma mån som läraren för sig genomarbetar ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
