Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - E. Wermcrantz: Kristendomsundervisningen vid de allmänna läroverken enligt förslag af 1890 års kommitté - Bibelkännedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristendomsundervisningen vid de allmänna läroverken. 301
öringarna i fråga om bibelläsningen betydligt utvidgade, men
huru skulle förhållandena faktiskt komma att gestalta sig?
Endast i klasserna i—3 komme bibelläsningen att erhålla
mera tid än nu; i de öfriga klasserna blefve förhållandet motsatt.
Man betänke, att hela katekesen, med undantag af första
hufvud-stycket, skulle läsas först i 4:de och 5:te klassen samt därjämte
valda psalmer, då däremot nu katekesläsningen i dessa klasser
blott utgör repetition och ingen psalmläsning förekommer.
I klasserna 6—9 skulle studiet af kyrkohistorien enligt det
nya förslaget betydligt utvidgas, ehuru den i dessa åt
kristendoms-undervisningen anslagna tiden genom läsårets förlängning skulle
ökas med endast 8 timmar 1). Att under sådana förutsättningar
bibelläsningen icke komme att blifva grundligare än nu, utan
snarare tvärtom synes oss alldeles visst. Följaktligen gör hvarken
den nuvarande eller den af kommitterade föreslagna anordningen
af kristendomsundervisningen den nu föreskrifna öfversikten af
bibelns böcker onödig. — Att en lärjunge som genomgått 5
klasser vid högre allmänt läroverk bör känna sin bibel så mycket,
att han vet, hvar han skall söka upplysning om de viktigaste
momenten i den gudomliga uppenbarelsens historia samt den
kristna trons förnämsta sanningar, torde väl ingen vilja bestrida.
Lika litet torde någon vilja förneka, att en sådan yngling bör
känna, hvilka böcker som höra till den heliga skrfft samt hvilka
deras författare äro. Men skall en sådan kunskap meddelas,
så måste den, på grund af ofvan nämnda förhållanden, meddelas
under form af öfversikt. Att hvarje förståndig lärare söker att,
så långt det är möjligt, basera en sådan öfversikt på läsning
af de viktigaste ställena i de respektive böckerna säger sig själft.
Pedagogiskt oriktigt torde det väl knappast kunna kallas att,
äfven där bristande insikt måste förutsättas gifva öfversikter, då
förhållandena icke tillåta meddelandet af insikter förut och man
sålunda endast har att välja emellan en blott öfversikt eller ren
okunnighet. Månne icke en på förhand gifven öfversikt kan
vara pedagogiskt berättigad till och med där, hvarest sedermera
insikter meddelas? Hvarföre äro våra bokförläggare angelägna
om att få sina böcker recenserade? Är det icke därföre att
recensionerna locka läsare? Men hvad är en recension annat än
en öfversikt? Skulle då icke en förutskickad öfversikt öfver de
bibliska böckerna kunna locka till deras läsning, särskildt om
läraren själf älskar dessa böcker, och under annan förutsättning
torde själfva bibelläsningen gagna föga mer än en blott öfversikt.
*) Enligt beräkningar af lärarekollegiet i Wisby skulle
kristendomsundervisningen i dessa klasser, i stället för att ökas med 8 timmar, minskas
med 7. Se utlåtandet sid. 465.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
