Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - A. Stille: Några anmärkningar vid »Skolgeografi af Ernst Carlson» förra kursen, Stockholm 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några anmärkningar vid »Skolgeografi af Ernst Carlson». 311
på samma gång som man lär sig hemortens och hemlandets
geografi, och när lärjungen är färdig med fäderneslandet, är han
beredd att kunna på ett fruktbärande sätt göra sig till godo
framställningen af den öfriga världens geografi. Jämför man nu
med detta det sätt, som enligt professor Carlsons bok skulle bli
rådande, så ser man, att skillnaden är stor. Man skulle här
börja med »en tämligen ingående behandling af de lärjungen
närmast liggande föremålen». Det skulle väl vara fäderneslandets
geografi, som härmed menades. Men det är i själfva verket
alldeles icke med Sveriges geografi, som lärjungen kommer att
börja. Det är med de svenska landskapens. Lärjungen får ej
börja med redogörelsen för landets allmänna höjdförhållanden,
m. m. Detta får han först i en återblick. Han skall först läsa
alla de mer eller mindre lösryckta, isolerade
provinsbeskrifnin-garna. Först behandlas Skåne. Det går då väl an för
lärjun-garne i detta landskap, hvilka få börja med studiet af sin hemort,
men att gossar t. ex. i Svealand och Norrland skola få något
vidare intresse för geografi, då de få börja med att utan vidare
förutsättningar läsa om ett stycke land, som ligger någonstädes
långt bort, kan jag ej tro. I hvad mån detta förfaringssätt står
i öfverensstämmelse med satsen om att «framställningen börjar
med en tämligen ingående behandling af de lärjungen närmast
liggande föremålen», lämnar jag åt författaren själf att afgöra.
För att nu komma till faktiskt bestående pedagogiska
förhållanden må erinras om, att skolstadgan föreskrifver, att i klass I
skall bland annat läsas det allmännaste om världsdelarne efter
jordgloben. Detta måste då antingen ske utan lärobok, helt och
hållet fristående, eller med utplockande af vissa punkter ur
framställningen i slutet af boken.
Det är denna senare utväg författaren själf föreslår. Vi
kommma då till ett skäligen egendomligt förhållande. Författaren
har framställt sin analytiskt-syntetiska metod, han har konsekvent
skrifvit hela sin lärobok i anslutning till densamma, och han har
låtit förstå, att det är en hela den geografiska undervisningen
reformerande metod. Så, i själfva slutordet, modifierar han
alltsammans och gifver till bokens begagnande anvisningar, hvilka
decideradt peka i samma riktning, som hittills brukliga läroböcker.
Han råder att först läsa § 90, 135 och 140—152, innan man
griper sig an med Skandinavien. Dessa föreslagna paragrafer
innehålla satser ur den allmänna geografien, och det är alltså
i viss mån till den gamla metoden, som förf, återvänder. Men
hvarför har nu detta skett? Är det så, att författaren för att
möjliggöra sin boks användande under den nu gällande
skolstadgan har gjort detta offer af den stränga konsekvensen i sin
Pedagogisk Tidskrift, 1892. 8.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
