Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - A. Stille: Några anmärkningar vid »Skolgeografi af Ernst Carlson» förra kursen, Stockholm 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några anmärkningar vid »Skolgeografi af Ernst Carlson.» 3*5
historiska sinne och nordiska sinne bort förbjuda honom att i
onödan vidtaga den omtalta ändringen. Det torde måhända ej
vara professor Carlson obekant, hvilken ovilja och förbittring
Daniels geografi väckte inom Danmarks bildade kretsar; denna
torde ej minskas, då Daniels exempel följes af ett svenskt arbete.
För min del kan jag ej annat än beklaga, att det är en lektor
bl. a. i geografi och professor i historia, som i de svenska skolorna
vill lära, att Danmark och Sverige äro naturligen skilda åt. Det
går emellertid med denna detalj af den nya geografiska metoden
som med metoden i sin helhet. Förf, är ej allt för omedgörlig,
och han har sitt slutord till hands. I detta på sitt sätt syntetiska
slutord, säger han, »att framställningen af Danmark och Finland
har så uppställts, att den — såsom på flera ställen anses
önsk-värdt — lätt kan utbrytas och anslutas till första årskursen».
(Det vore synd att glömma, att efter den egentliga metoden
Sverige, Norge och Ryska riket skola läsas i klass I, Danmark
först i klass II.) Det är samma lättvindiga metod, som
rekommenderats i fråga om den allmänna geografien; jag skulle dock
vilja anmärka, att det är skillnad, och en stor skillnad, mellan att få
ett land framstäldt i dess naturliga sammanhang — detta må nu
för Danmarks vidkommande vara med Skandinavien, såsom de
flesta geografer antaga, eller med Tyskland, som professor
Carlson och hans lärofader Daniel tro — och att få det skildradt
isoleradt. Angående Danmark yrkar jag på, att det skall tagas
tillsammans med Sverige och Norge, och att dess ställning som
öfvergångsland skall betonas. Denna geografi framställer det som
ett mellaneuropeiskt land; det är då ej mycket vunnet med att
få denna framställning lösryckt. Vidare är det ej alldeles så
lätt gjordt att »utbryta» och sammansmälta saker ur Carlsons
geografi, som dess författare föreställer sig. Så skulle Danmarks
geografi komma att hopplockas från skilda ställen å sidorna
43, 44, 49, 50 och 53 — 55. Hela den omnämnda
förslags-metoden ställer i ännu klarare dager, att för författarens geografiska
åskådning såväl som i hans framställning världsdelen och dess
geografi ej är något organiskt helt utan ett aggregat af skilda
områden och deras beskrifningar. Det blir också det begrepp
lärjungen får, om han skall läsa Europas geografi i den ordning,
som skolgeografien utpekar: Sverige-Norge, Ryssland med Finland
efter sig som ett bihang, Mellan-Europa utan England men med
Danmark amalgameradt, via Schweitz Syd-Europa, England och
efter England Asien, icke efter Turkiet, såsom eljest varit brukligt.
Att man skall så mycket som möjligt gå från en sak till en
med den besläktad, är en sats som är af genomgripande vikt för
all sann pedagogik, men trots sin enkelhet tyckes den ännu ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>