Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Litteraturanmälan - J. O. Ekmark: Läsebok till allmänna historien (J. F. Nyström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
Litteraturanmälan.
riddarväsendet, städerna och längre fram humanismen,
upptäcktsresorna o. s. v. Tysklands historia har ej i detta arbete för
mycket undanträngt de andra större vesteuropeiska staternas. Att
östra och norra Europas historia nästan alldeles saknas är alldeles
riktigt. Kunskapen om den senare bör meddelas i samband med
Sveriges historia, och de Slaviska folken stå under detta tidskede
i allt för ringa sammanhang med vesterlandet och dess
kulturströmningar för att behöfva medtagas. Annat är förhållandet med
mongolerna, men dessa skildras äfven både i sammanhang med
Marco Polos resor och i den afdelning, som handlar om
medeltidens handelsvägar.
På ett område håller sig dock denna läsebok på en föråldrad
och numer inom vetenskapen öfvergifven ståndpunkt, och det är
vid framställningen af Konrad II, Henrik III och Henrik IV af
Tyskland. Här framställes (liksom i Pallins lärobok) Henrik III
såsom Tysklands store kejsare, under det att hans fader Konrad i
verkligheten representerar det tyska kejsardömets blomstringstid;
Henrik III:s kortsynta politik var orsaken till kejsarmaktens förfall,
som Henrik IV med snille och kraft sökte förhindra. Detta är i
korthet sagdt den nuvarande uppfattningen af dessa tre saliska
kejsare. Synnerligen märkligt är det omslag, som den nyaste
forskningen åstadkommit i bedömandet af Henrik IV, som länge hånats för
Canossa-färden, hvilken nu ter sig som ett politiskt schackdrag af
mästerligt art, isynnerhet då man betänker den tidens olika
uppfattning af dylika kyrkliga späkningar. Henrik IV räknas nu såsom en
af Tysklands störste regenter, hvars förtjänst det är, att det tyska
kejsardömet kunde upprätthållas ända till midten af det trettonde
århundradet, i stället för att ramla redan i det elfte, såsom följden af
Henrik III:s politik skulle hafva blifvit. Utrymmet tillåter oss icke att
närmare utveckla skälen för denna nya uppfattning, utan vi hänvisa
i stället läsaren till K. W. Nitzsch: Geschichte des deutschen
volkes bis zum Augsburger religionsfrieden eller till B. Gebhardt:
Handbuch der deutschen Geschichte I.
Äfven mot Columbus historia kan en likartad anmärkning göras.
Den är baserad på Las Casas skildring, men dennes ensidiga
lof-prisande har mycket modifierats af den nyare forskningen,
representerad i synnerhet af H. Harrisse, Ruge, Peschel, Büdinger m. fl
och till sina resultat korteligen framstäld i Christoph Columbus
von Sophus Ruge. Vi vilja därför uppmana författaren, att när
en ny upplaga af hans arbete utgifves, omarbeta dessa partier
af boken, särdeles det förra, i öfverensstämmelse med den historiska
vetenskapens nuvarande ståndpunkt.
Vårt slutomdöme om arbetet är, att skolan i detsamma
vunnit en särdeles utmärkt hjelpreda vid det historiska studiet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
