Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Skolfrågor - Ullman, U. L., Ett och annat i afseende på sången i våra svenska läroanstalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1O Ett och annat i afseende på sången i våra sv. läroanstalter.
I sagda hänseende, det otillbörliga tillbakasättandet af sjelfva
sångtexterna, har äfven under de senaste decennierna ännu ingen
väsentlig eller allmänt genomförd förbättring vid läroverkens
sångundervisning försports; hvadan man väl kan våga påstå, att på
denna punkt en reform är högeligen af nöden.
Hufvudsak vid den grundläggande sångundervisningen i våra
skolor är ju förutom korrekt tonbildning och andhemtning dels
utbildningen af musikgehöret, dels öfning i tonträffning och
förmågan att från bladet sjunga enklare tonstycken. Endast jemt
och nätt så mycket af musikteori^ som är oundgängligen
nödvändigt för vinnande af dilettantmessig
tonträffnings-färdighet och som direkt leder till detta praktiska måls
vinnande, bör få förekomma vid sångundervisningen i våra
skolor. Man akte sig väl för att genom pedantisk
omständlighet, öfverdrifvet teoretiserande samt inpluggande af mindre
nödiga detaljsaker beröfva dessa sångstunder allt tilldragande
behag, dessa stunder, hvilka liksom öfriga lektioner i
öfningsäm-nena genom sjelfva sin natur borde vara egnade att utgöra för
lärjungarne en väl behöflig och välkommen vederqvickelse emellan
de öfriga, mera tröttande skoltimmarne. Att jag härmed icke
vill förorda ytlighet och slarf, lär väl ej behöfva uttryckligen
sägas. Jag har blott velat varna för att gifva ungdomen någon
verklig anledning till de klagomål öfver sångstundernas tröttande
»tråkighet», hvilka allmänt förnimmas från vära skolor.
Sångmaterialet, hvarmed skolan har att bilda sina
lärjungars sinne och odla deras smak, är dels den s. k. verldsliga,
dels den andliga eller kyrkliga sången. Inom hvardera arten
gifves det ju både enklare och konstmessigare stycken att välja
på. Men ehvad man väljer det ena eller det andra, en sak
måste ovilkorligen stå fast: man välje uteslutande sådan musik,
som i sitt slag kan utan gensägelse erkännas vara gedigen och
mönsterstill. Äfven här gäller sannerligen: »B lott det allra
bästa är för ungdomen godt noga.
Så långt tillbaka i tiden, som mensklig kultur och
uppfostran räkna sina anor, hafva uppfostringskonstens idkare och
vänner varit ense om att erkänna sångens (musikens) höga
pedagogiska uppgift, dess bildande kraft. Tonen har ju den
egendomliga förmågan att gifva uttryck äfven åt det outsägliga, det
som är för högt och för djupt för att klädas i språkets gestalt
och för att frambäras genom ordets, talets uttrycksmedel.
Musiken, framför allt sången förmår omedelbart beröra och tilltala
själslifvets djupaste väsensgrund, det »inre sinnet» (»gemytet») och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
