Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteraturanmälan - Wintzell, K., Q. Horatii Flacci carmina selecta (Ingvar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Lilteraturanmälan.
och färg. Att detta måste i hög grad underlätta läsningen är
sjelfklart.
Såsom en förtjenst tvekar jag icke heller att räkna
förkla-ringarnes utförlighet. Skulle det, såsom somliga påstå, ännu
finnas latinlärare, som sköta sin undervisning i de högre
klasserna så, att de ej sörja för, att lärjungarne förstå och
tillgodogöra sig innehållet, så förbjuder ett sådant förfaringssätt sig sjelf
i fråga om Horatius. Han är minst af alla lämpad att läsa så,
som då man i skolorna explicerar moderna förff., d. v. s.
nästan uteslutande för språkets skull. Det språkliga måste alltid
hos honom blifva bisak, det sakliga hufvudsak. Det är
omöjligt att läsa Horatius utan att på samma gång genomgå en kurs
icke blott i den politiska historien, utan framför allt i
kulturhistorien, i mytologi, metrik, m. m.
Med mera fog kan anmärkas att förklaringarne ibland äro
affattade i en för skolungdom för lärd form. Svårt blir det icke
att uppleta uttryck och vändningar, som för en vanlig nutida
svensk skolpojke äro svårfattiga. Härvid bör man dock alltid
besinna, att Horatiiläsningen utgör toppen af skolans latinstadium
och inträder under dess sista stadium. Och man kan med
skäl fordra af dem, som stå i begrepp att förklaras »mogna» och
afgå till akademien, att de åtminstone anstränga sig att begripa,
hvad som i början kan förefalla dem dunkelt. Dessutom
föreställer jag mig, att Wintzells urval skall komma att användas af
ynglingen, äfven sedan han kommit till universitetet, då dess
in-hemtande bör vara tillräckligt för betygs erhållande i lägre
akademiska examina. Emellertid kunde det ej skada, om utg i
en möjligen blifvande ny upplaga här och der något populariserade
sin framställning.
Texten är, såsom i förordet angifves, densamma som i
Lucian Müllers textuppl. af 1890. Müllers textgestaltning har,
såsom bekant, tillvunnit sig stort förtroende, derför att han
iakttagit den gyllene medelmåttan emellan å ena sidan
interpolations-och konjektur-vurmarne och å andra sidan den stockkonservative
Keller, hvilken visserligen är den förnämste handskriftskännaren,
men envist fasthåller vid en kodexindelning, som icke låter sig
i detalj genomföras, och låter läsarternas öde bero på en på
denns indelning grundad omröstning bland kodices, hvarvid,
liksom i det politiska lifvet, pluraliteten ingalunda alltid är den,
som har rätt. Särskildt tager Lucian Muller, liksom andra
framstående moderata filologer såsom Lachmann, Meineke, Haupt,
etc. vederbörlig hänsyn till de blandinska handskrifterna, hvilkas
blotta nämnande försätter Keller ur humör. Dock gör utg.
klokt deri. att han ej alltid följer L. Muller. Ty dennes första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
