Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Eklund, J. A., Strödda tankar rörande katekesundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda tankar rörande katekesundervisningen.
83
Det är på den vägen man realiserar ideal. Och det är
ungefär på samma väg, som man i den gängse metoden med
tryckta frågor och tryckta svar kommit att se det traditionellt
öfverlemnade idealet och sålunda ställt det så, att pedagoger
bruka taga såsom ett allmänt kändt exempel på usel
undervisning »hur man pluggar katekes». Orättvist förbiser man då
vanligen, att det icke längre är fullt så illa som det har varit, utan
att man verkligen i allmänhet kommit ut öfver det rent
mekaniska utanläsningsstadiet. Men orättvisan är förklarlig, så länge
man har i sitt minne, hur »jag fick lära mig katekesen på det
gamla goda sättet», och så länge man har för ögonen vår
sanktionerade lärobok, som, säge hvad man vill, är liksom enkom
gjord för att pluggas in efter detta gamla sätt. Är man
emellertid öfvertygad om, att hela denna anordning med tryckta
frågor och svar är ett misstag, återstår tills vidare intet annat än
att praktiskt göra den så oskadlig som möjligt genom att gå
tillväga som om den icke funnes.
Det är det lättaste sättet att undervisa, om man får
mekaniskt inplocka i barnens minne en massa ordformler, som de
icke behöfva begripa. Arbete kan det nog medföra, men
kräf-ver icke ens synnerlig intelligens, vare sig hos lärare eller
lärjungar. Man låser in i minnet en sak, som man sedan med
hjälp af en passande nyckel tar fram och beskådar på
uppvis-ningsdagar. Därvid har man konstruerat nyckeln så, att
åtkomsten blir så lätt som möjligt; man lagar, att den noga passar
till facket, där skatten ligger gömd. Genom litet öfning kunna
barnen förvärfva sig den tekniska färdigheten att använda den.
»Hvarför kallas du kristen? Jag kallas kristen, emedan — —.»
»Hvad förkunnar Gud genom lagen ? Genom lagen förkunnar
Gud — —.» »Hvarigenom förnimma vi Guds lag i vårt hjärta ?
Vi förnimma Guds lag i vårt hjerta genom — —.» Vid
omvridandet af denna nyckel, vid detta »sesam, öppna dig I»
upp-låtes facket, ifall låset är smordt, och man får fram hvad man
vill ha. Luther var icke så skicklig. Han konstruerade
nyck-larne så, att samma nyckel skulle brukas många gånger. När
man frågar: »hvad är det?», sä väcker det bekymmer, hur man
skall kunna hitta det rätta facket, och detta bekymmer kan
slå ut i en verklig eftertanke, ehuru det visserligen sällan gör så.
Man begriper lätt, att detta inplockande och utplockande
kan försiggå, utan att det behöfver ligga den minsta verkliga före,
ställning om själfva saken bakom orden. Man måste
sannerligen kontrollera detta på annat sätt än därmed, att man
undersöker, huruvida barnet »kan svara på frågan». Det första stycket
i katekesen borde väl vara enkelt. Och det är väl sannolikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
