Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Eklund, J. A., Strödda tankar rörande katekesundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda tankar rörande katekesundervisningen.
85
Vid undervisning af barn kräfves något, som man kan kalla
förmågan att »tänka på mer än ett sätt,» en böjlighet i
tankegången, en takt att finna reda på, hur barnen tänka. Bristen
härpå gör, att många de bästa »tänkare» äro odugliga till
pedagoger. Särskildt de mera originellt anlagda visa sig ofta draga
det kortaste strået, då det gäller att vara pedagog. Barn kunna
ej tänka »genialiskt,» och om läraren söker få dem därhän, blir
följden endast den, att de tänka ingenting alls.
De kunna ej ens tänka som »gammalt folk.» Och en brist
i vår antagna lärobok är nog, att den tänker för litet barnsligt.
Kanske hafva alltför uteslutande »lärde män» varit med om den.
Äfven de gängse »handledningarne» äro emellertid af liknande
ursprung. Där innehålles ej sällan en massa förträffligt
dogmatiskt bibliskt och uppbyggligt stoff, inför hvilket man kan stå
beundrande, endast tillfogande en tveksam ,fråga: »är det
meningen, att allt detta skall bibringas barnh — Förf, till dessa
anmärkningar är fullt medveten om det triviala i det här sagda.
Det är nämligen åter och åter upprepadt. Men saken räcker
att tugga på ännu i många år.
Vår antagna lärobok — katekesutvecklingen — innehåller
enligt förfis mening alldeles tillräckligt stoff, ja mer än
tillräckligt. Den är den innehållsrikaste och mest »koncentrerade»
bok förf, känner, möjligen med undantag af böcker å la
Tod-hunters problemsamling till Euklides och Ribbings grundlinier.
Behofvet af begränsning har också visat sig i de olika
»streckade» katekesupplagorna. Det är att hoppas, att den praktiska
nödvändigheten här anvisar den riktiga vägen.
Det djupare i kristendomens lärostoff måste ej sällan
gömmas, om man fasthåller, att undervisningen är afsedd för
barnen. Ja, det finnes i detta stoff sådant, som det kan vara
ganska opedagogiskt att inpränta såsom en gifven tes. Exempelvis
den sanningen: »Jag kan icke hålla Guds lag». Hvarför icke
gå till väga ungefär som Kristus i samtalet med den lagkloke:
»Gå och gör du sammaledes!» »Försök på allvar får du se!»
Ställ så fram såsom ett exempel, hur Paulus gjorde och till
hvad resultat han kom. Om man jämte den a priori betonade
satsen: »människan kan ej hålla lagen,» betonar lagens kraf,
ter det sig för barnet såsom en uppmaning: »gör det som ändå
inte lyckas!» Och barnet resonnerar: »det måtte nog ändå inte
vara allvarligt ment, att jag skall hålla lagen».
Likaså bör man ej utgå från den tysta förutsättningen, att
hos barnet finnes den djupaste personliga tillägnelse af
sanningen. Det är t. ex. farligt att låta barnet få den föreställningen,
att det säkert är subjektiv sanning, då det säger: »jag tror».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
