Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - von Schwerin, H. H., Några ord om prof. E. Carlsons Skolgeografi - Afrika. Kurs I - Afrika. Kurs II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om Prof. E. Carlsons Skolgeografi. 163
péerna bedrefvo menniskojagt och röfvade negrer på Afrikas
kuster. Sanningen är ju dock, att de hvita vanligen köpte
slaf-varne af kustens infödingar. Rätta uttrycket är alltså: en skändlig
menniskohandel — icke menniskojagt — bedrefs här.
{Afrika. Kurs II.)
Cap Blanco är lika litet Afrikas nordligaste udde som
Goda Hoppsudden dess sydligaste. »Från Kap Blanco i N.
till Godahoppsudden i S.», säger dock förf. (p. 117). Barkas
högplatå är öde, dess sluttningar deremot trädbevuxna, såsom
förf, rätt anfört i kurs I pag. 112, men här (p. 118) kallar
dock förf. Barka en »skogklädd högplatå». Åkerbruket i Egypten
befordras genom ett utveckladt kanalnät och dermed
sammanhängande bevattning af fälten. Bassängsystemet, som förf,
omtalar (p. 120), användes numera endast i större skala i öfre
Egypten. Egyptens produkter böra räknas upp i följande
ordning: bomull, socker, hvete, ris, i st. f. hvete, ris, socker,
bomull (p. 120).
Franska väldet i Afrika är särdeles bristfälligt framstäldt.
Algeriet räknas icke af fransmännen såsom en koloni, utan
såson) en integrerande del af landet, ett »Afrikanskt Frankrike».
Algeriet motsvarar icke den romerska provinsen »Numidia»
(p. 121), utan denna tillsammans med den mycket vidsträcktare
provinsen »Mauretania Cæsariensis». Numidia i vidsträckt
bemärkelse tillhörde icke omedelbart romerska riket.
Barbaresk-staterna omfattade mera än Algeriet och Tunis (p. 121); (I
p. 121 räknar förf. Marokko riktigt dit).
Grupperingen af de franska besittningarna är alldeles
förkastlig. Huru kan man affärda Frankrike med »Senegal- och
Kongo-områdena jämte ett par spridda faktorier i öfre Guinea»
(p. 121)! Se på kartan! En ny sådan naturligtvis! Hvad gör
förf, af Frankrikes »intressesfer» i Sahara och vid Niger? Hvar
finna vi en jedogörelse för Elfenbenskusten och Frankrikes
besittningar vid Aden-bukten? Hvad menas med det »Västafrika»,
hvars guvernör har säte i Saint Louis (p. 122)? Vidare är det
ingalunda riktigt att karakterisera Senegal-områdets infödingar som
negrer; Fulah-stammarne spela ju en synnerligt vigtig roll här.
Madagaskar styres nu såväl som 1885 icke af en konung,
utan af drottning Ranavalona III (p. 122).
Till Brittiska Östafrika (I. B. E. A.), hvars gränser förf, för
öfrigt angifver alldeles oriktigt, räknas icke Somali-kusten och
Sokotra, som förf, säger (p. 122), utan dessa besittningar höra
närmast till Aden. S:t Helena är väl ändå icke så helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
