Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - von Schwerin, H. H., Några ord om prof. E. Carlsons Skolgeografi - Nord-Amerika. Kurs I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Några ord om Prof. E. Carlsons Skolgeografi.
är icke, som förf, menar (p. 144), Amerikas »Wellingtonia»
(bättre Sequoia), utan Australiens (Victoria) Eucalyptus.
Förf, säger (p. 142), att Missouri vid sitt sammanflöde med
Mississippi är längre, men »mindre vattenrik» än hufvudfloden.
Mera vattenrik bör det väl heta! Och i detta sammanhang
kunde ju gerna förf, upplyst om, att den med orätt som biflod
betraktade Missouri är längre än Mississippi från källan till
utloppet, och att Ohio är vattenrikare än Mississippi och Missouri
(vid sammanflödet) hvar för sig. Vi tvifla vidare på att
beskrif-ningen af Mississippis delta, såsom det af förf, framställes, blir
fullt begriplig för lärjungen. Deltats typiska »gåsfot» kan väl
icke lämpligen liknas vid en landtunga, och dess tillväxt med
50 meter årligen torde väl vara svår att fastställa (säkerligen är
denna siffra alltför hög!).
Mot förfis redogörelse för den Stora Centrala dalen kan
man med rätta anmärka följande. Förf, säger (p. 144): »De
stora lågländerna i mellersta delen af Nordamerika äro i
allmänhet skoglösa. V. om Mississippi utbreda sig vidsträckta
grässlätter, hvilka här kallas prärier. Där beta ännu hjordar af
bison-oxar, som jagas af beridna indianer. I våra dagar har
dock en stor del af prärierna blifvit uppodlad.» Prärierna
förekomma icke uteslutande V. om Mississippi, Illinois t. ex.,
kalladt »the Prairie State», är ju beläget i prärieregionen. Här
ofvan kallar förf, prärierna »grässlätter», längre fram (kurs II,
p. 148) kallar han dem »stäpper».
Man märker häraf tydligt, att förf, alldeles missuppfattat
dessa trakters naturliga beskaffenhet. Så gör förf, ingen antydan
om skilnaden mellan slätterna »plains» från Klippbergen till
ungefär ioo° V. Greenwich och de O. om denna meridian belägna
prairies, dessa tvänne till sin geologiska bildning och växtlighet
så skarpt skilda bälten. Förf, nämner likaledes ingenstädes,
att trädvegetationen, tack vare de hvita kolonisternas ingripande,
allt mera utbreder sig öfver prärierna, hvilkas landskapliga
utseende derigenom så småningom helt och hållet förändras. Men
förfis förakt för de aktuella förhållandena når sin höjd, när han
så sent som 1891 låter bisonoxen lefva i stora hjordar på
prärierna och der jagas af beridna Indianer (pp. 144—45), en i
sanning oförsvarlig brist på vaksamhet hos förf., då det ju är
allmänt bekant, att bufflarna i Nord-Amerika för
närvarande äro utrotade!
Förfis beskrifning af Indianerna (p. 150) är likaledes allt
igenom föråldrad; huru kan man t. ex. tala om tomahawken
som »rödskinnens» förnämsta vapen i detta precisionsgevärens
tidehvarf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
