Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - De skriftliga profven för studentexamen vårterminen 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skriftliga profven för studentexamen vårterminen 1893. 187
de stora gods, han egde i olika delar af Grekland. För att
tillrättavisa honom, bar So :rates en dag till honom den största
verldskarta, han kunnat anskaffa. »Visa mig på denna karta»,
sade han till honom, »hvar Grekland är beläget!» — Alcibiades
pekade på en liten del af kartan och sade: »der ligger
Grekland». — »Hvar äro då dina egendomar’» — »De stå der icke».
— »Hvad säger du? Är det väl möjligt, att man glömt att der
utsätta dina stora egendomar, om hvilka du så ofta talat med
mig?» — »De äro för små, för att stå angifna på kartan». —
»Om de äro så små, att en geograf ej fäster någon vigt vid
dem, förstår jag sannerligen icke, att du är så stolt öfver att
vara deras egare. De äro ju endast omärkliga punkter på
jordytan», sade Socrates, rullade ihop kartan och gick sin väg.
Engelskt öfversättningsprof.
Nu är våren kommen, och skog och mark börja kläda sig
i ljus grönska. Solen skiner så varmt från den blåa himmelen
och förjagar alla dimmor. Tusen små bäckar rinna porlande
ned till sjön, hvars vågor dansa och glittra i solskenet. Hör,
hur lärkan sjunger högt upp i luften! Man ser knapt den lilla
fågeln, som sväfvar der uppe på dallrande vingar, men hans
sång ljuder klart öfver hela fältet Hvilken öfversvallande glädje
ligger det icke i dessa toner! Det tyckes, som vore sångaren
så uppfylld af fröjd, att hans känslor oemotståndligt flöda öfver.
Och från skogen svarar honom mot aftonen taltrasten med sin
sköna vexlande sång, hvilken skaffat Tionom namnet nordens
näktergal.
Tyskt öfversättningsprof.
a.
Sejanus, kejsar Tiberius’ gunstling, var en man, som förstod
att för sin herrskare slugt dölja sin maktlystnad och sitt
öfver-mod, och som ej skydde något medel, då det gällde att ernå
hvad han önskade. Den annars så misstänksamme kejsarens
förtroende hade han till den grad tillvunnit sig, att denne trodde
honom blindt. Den underdåniga senaten visade honom den
största vördnad, och äfven soldaterna hade han lyckats göra sig
bevågne. Hans mål var att tillvinna sig högsta makten, och
för att vinna detta mål, stod honom intet annat i vägen än
Tiberius’ son, Drusus, och Germanicus’ söner, kejsarens närmaste
slägtingar. Han undanröjde dem på olika sätt, och då Tiberius
slutligen lemnade Rom, herrskade han dermed oinskränkt makt.
Men inom kort fattade Tiberius misstankar emot honom. Sejanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
