- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Tjugunionde årgången. 1893 /
269

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hagström, K. L., Elementär framställning af magnetinduktion medels kraftlinier med tillämpning på Grammes ring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kraftlinier med tillämpning på Grammes Ring. 269

Af lagen framgår ock, att ingen induktionsström uppstår i
ledaren, när hans rörelse är sådan, att han icke genomskär
några af fältets kraftlinier. Detta kan ske, antingen på det sätt,
att ledaren under rörelsen alltid är parallell med kraftlinierna,
eller om ledarens alla delar röra sig parallellt med kraftlinierna.

En ledare kan sålunda mycket väl närma sig intill eller
aflägsna sig från en magnetpol, utan att ström uppväckes i
ledaren.

Af Faradays lag för induktionsströmmens elektromotoriska
kraft framgår, att enheten för elektromotorisk kraft är lika
med den elektromotoriska kraft, som uppväckes i en ledare,
hvilken rör sig i ett magnetfält så, att en kraftlinie af ledaren
öfverskäres på sekunden. Sådan är enheten för elektromotorisk
kraft i C. G. S.-systemet (elektromagnetiska systemet). Den
praktiska enheten, en volt eller 108 C. G. S., är lika med den
elektromotoriska kraft, som uppväckes i en ledare, hvilken rör sig i
ett magnetfält så, att 108 kraftlinier genomskäras på sekunden.

Experiment. För att experimentellt visa uppkomsten af en
induktionsström i en ledare, som genomskär ett magnetfälts
kraftlinier, kan man begagna följande enkla apparat.

I en trästaf AB (fig. 4) äro fästa två styfva koppartrådar
A C och BD, exempelvis 20 cm långa och på lämpligt afstånd
från hvarandra. Ändarne C och D förenas med en
galvano-meter G. Håller man AB CD i närheten af en kraftig magnet,
så att kraftlinierna genomskära ytan ABCD — i fig. 4 föreställes
AB CD hållas tätt öfver nordändan af en stafmagnet NS — och
en koppartråd EF, fäst i ett handtag H, föres fram öfver de
föregående koppartrådarne såsom skenor från ställningen EF till
E’ F’, så uppstår i ledaren EF under rörelsen en elektromotorisk
kraft, och galvanometern anger en ström i pilarnes riktning.
Strömriktningen är som man lätt finner, i öfverensstämmelse
med fingerlagen, alldenstund kraftlinierna öfver magnetens
nordända äro riktade vertikalt uppåt. (Långfingret utefter FE,
tummen utefter FF’ samt pekfingret uppåt). Föres den rörliga ledaren
tillbaka från ställningen F’E’ till ställningen FE, anger nålens
utslag en ström i motsatt riktning.

Ändras läget af skenorna ABCD i förhållande till
mag-neten och upprepas experimentet, erhålles alltid en ström i
öfverensstämmelse med fingerlagen. Endast i de fall, då EF
under rörelsen är parallell med kraftlinierna, såsom i fig. 4, om
skenorna tänkas flyttade öfver magnetens midtelparti; eller
också i det fall att rörelseriktningen är parallell med kraftlinierna
erhålles ingen induktionsström i ledaren. Exempel på senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:36:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1893/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free