Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - C. A. M., Till Hor. Od. II, 7, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Hor. Od. II. 7, 10.
För en tid sedan föreslog lektor Lyth en ny tolkning af
det horatianska relicta non bene parmula så, att non bene
skulle vara så godt som liktydigt med non. Hade detta äfven
varit Horatii mening, hade han helt säkert strukit bene och
skrifvit i dess ställe mihi, då all tvetydighet varit med ens
af-lägsnad.
Öfversättningen hade då blifvit: ehuruväl icke jag var den,
som tappade skölden. Men Horatius kan näppeligen fritagas
från beskyllningen för feghet, då han i sina egna ögon var
im-bellis (Epod. i, 16) och man ingen rätt har att tillägga honom
en egenskap, som han själf frånkänt sig. I sin epistel I. 20 —
som enligt Dillenburgers åsikt kan vara skrifven vid den tid, då
Horatius blifvit en af kejsar Augusti förtroendemän — skämtar
han (v. 23) öfver att han både i krig och fred primis Urbis
placuisse, till hvilka då Augustus i första rummet räknas. Men
huru behagade Horatius sin motståndare vid Phlilippi ? Väl
icke genom tapperhet, utan med — harvärjan?
Parallelställena hos Ovidius äro klara som dagen och kunna
mycket väl, såsom lektor L. gjort, användas vid tolkningen af
ifrågavarande bene (= fullständigt). Meningen blefve då enligt
mitt förmenande: Då jag ännu icke fullständigt slängt ifrån
mig skölden, fick jag pröfva på flykten vid ett tillfälle, då vårt
mannamod bröts o. s. v. Horatius befriade sig alltså från den
hindersamma skölden, först när han nyss börjat sin reträtt.
Det adversativa koordinationsförhållande, som lektor L.
inskjutit mellan abl. absol (relicta parmula) och följande bisats
(»visserligen — men»), har intet stöd i originaltexten.
Då Marshäftet af denna tidskrift för 1892, i hvilket häfte
lektor Lyths konjektur blifvit meddelad, ej förr än helt nyligen
kommit oss tillhanda, hafva vi först nu kunnat göra vårt lilla
inlägg och på samma gång uttrycka vår förvåning, att ingen
annan gjort det för länge sedan.
C. A. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
