Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Höjer, Nils, Svar på Docenten, baron H. H. von Schwerins kritik öfver Prof. E. Carlsons Skolgeografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 Svar på Docenten H. H. v. Schwerins kritik
Det är tydligt, att antingen den ene af de bägge referenterna
missförstått Hornaday — hvarvid särskildt Weyhe väcker
misstanke genom sina bestämda siffror för förhållanden, som man
endast lärer kunna känna approximativt —, eller ock att olika
arbeten refererats och då af Lanier en tidigare beräkning, hvilken
dock af sammanhanget att döma ej kan vara äldre än 1884.
I så fall har Hornaday fått sina senaste siffror genom att’ med
en obetydlig modifikation stryka tre nollor. Men i hvilket fall
söm helst bör väl buffeln ännu icke anses utrotad. Den svenska
älgen torde en gång varit lika nära eller ännu närmare sin
undergång, och det är därför icke omöjligt, att Rec. själf, om hans
forskningsnit en gång för honom åt väster, kan få deltaga i
indianernas buffeljakter.
64. »Nyare geografer, deri följande amerikanernas eget
exempel, skilja ständigt mellan territoriet »Alaska» vid Ishafvet
och Stora Oceanen samt Aliaska eller den långsträckta halfö,
som utgår från kontinenten i närheten af 6o° N. br.
Alaska-territoriet är dessutom icke en halfö, i synnerhet som det
innefattar kusten till ungefär 55° N. br.» (sid. 173).
I Petermanns Mitt, träffas Alaska icke sällan som namn
både på den breda halfön (sit venia verbo), och den smala.
Se t. ex. 1891 Taf. 11’och 1893 sid. 36 och 42. Däremot
har jag aldrig under senare år där träffat formen Aliaska.
Samma beteckning på bägge halföarna bruka ock Guthe-Wagner,
Daniel, Lanier, Peschel-Leipoldt, Løffler, Andree, Élisée Reclus
m. fl. i Schraders atlas, Roth, Debes, således Tysklands
förnämsta geografiska tidskrift och flere tyska, en fransk och en
dansk vetenskapsman af första rang jämte framstående
skolgeo-grafer.
65. »Längre fram yttrar förf., att Indianterritoriet utgör en
tillflyktsort för »de fåtaliga vilda (!) indianer,’ som ännu finnas
qvar inom Förenta staterna».–––––Påståendet är alldeles
ogrun-dadt; indianbefolkningen i detta territorium utgöres af de s. k.
»Fem civiliserade nationerna» —; vilda indianer förekomma icke
inom detta område», (sid. 174).
Det kan ifrågasättas, om icke Rec. här äter fäster en oskälig
vikt vid namn. I allt fall försäkrar oss Løffler sid. 216: »Af
Nordamerikas Indianstammer er saaledes det store Flertal
ube-tinget Barbarer, der hverken ,selv have formaaet at frembringe
Cultur eller at modtage den, som bragtes dem af Europæerne».
Och vid redogörelsen för Oklahamas upplåtande för de hvita
omtalar H. Wichman, att Förenta staterna redan 1866 återköpte
för en måttlig penning mer än en tredjedel af hela territoriet
från ett par af dessa s. k. civiliserade nationer, »då
indian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
