Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturanmälan.
43
kan ha sitt moment 2 [d. v. s. afspärrningsmomentet hos
stot-ljuden; några andra konsonantljud har baron von Kraemer ej
analyserat] i vissa fall längre och i vissa fall kortare; men jag
påstår bestämdt, att det är omöjligt, att, annat än ytterligt
godtyckligt, draga ett streck, och säga: hitintill är mom. 2 »långt»;
härefter är det »kort».»
Men hvarför kan ej den stackars kvantiteten få röna
samma humana behandling som styrkan? Hvarför får man ej
antaga samma skiftande grader af längd som af styrka och
mellan längd och korthet särskilja bilängd eller halflängd
likaväl som bistyrka mellan styrka och svaghet? I själfva verket
skall det befinnas, att längd och styrka i vårt språks stafvelser
stå i direkt förhållande till hvarandra. De i meningen
betydelsefullaste stafvelserna få större längd och styrka. Jag kan ej här
ingå på frågan om, hvilkendera af dessa egenskaper bör
betraktas som den ursprungliga. Säkerligen skall en fysiskt
experimentell undersökning visa, att hvad som för våra öron
framträder som öfvervägande styrka, i själfva verket företrädesvis
beror på ljudvågornas varaktighet, icke på deras storlek, och
att den uppfattade uttalsstyrkan sålunda beror på den faktiska
uttalstiden, kvantiteten. Härmed må emellertid vara huru som
helst, visst är, att större och mindre styrka och uttalstid i vårt
språk i det närmaste sammanfalla, såsom numera också alla
forskare på detta område erkänna. Baron von Kraemer torde
vara och förblifva ensam om sin åsikt.
Hörom emellertid ett af hans bevis! »Att sagda
föreställning om att en stafvelse genom tonvikt får större tidlängd
saknar grund, är lätt insedt, då man besinnar, hur litet i
verkligheten styrka och tidlängd hos ljud i allmänhet behöfva följas
åt. Jfr t. ex. den nästan omätbart korta knallen af ett starkt
skott och en långdragen svag kattjamning» (andra h. s. 51 f.).
Skall detta gälla för ett bevis, så är äfven följande ett
sådant: »Att föreställningen om att en hasselkäpp genom
tjocklek får större styrka saknar grund, är lätt insedt, då man
besinnar, hur litet i verkligheten tjocklek och styrka hos föremål
i allmänhet behöfva följas åt. Jfr t. ex. det nästan omätbart
ringa omfånget hos en stark koppartråd och en två alnar vid
rutten stubbe.»
Ett annat bevis, som hufvudsakligen afser att ådagalägga
stafvelsekvantitetens obestämbar het, är hämtadt från ordens
af-stafning. Allt efter olika afstafning (grundstafvelsedelning eller
skrifstafvelsedelning) skulle äfven stafvelsernas omfång och
därmed tidvärde förändras, så att t. ex. ordet aska, afstafvadt ask-a,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
