Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litet om ferieläsningen.
263
händer det nog mången, som reflekterar öfver saken, att han
med stort gillande omfattar komiterades utgångspunkt, men
till slut känner den misstanken smyga sig in, att vederbörande
hufvudsakligen velat ha pojkarne att läsa och mindre fäst sig
vid hvad de skola läsa.
Vid det omtalade sammanträdet visade sig snart
oppositionen, ehuru i en annan riktning än vi väntat. Det framhölls
med skärpa, att eleven genom den fixa ämnesfördelningen ej
finge läsa de ämnen, för hvilka han hade lust, utan, om det
ville sig väl, kanhända just de ämnen, för hvilka han hade
motvilja. Denna invändning synes mig berättigad, när det gäller
de bättre lärjungarne, men man bör komma väl ihåg en sak :
dessa sköta sin ferieläsning själfva redan nu. Den
erfarenheten ha vi alltid haft, att vid särskildt vårterminens slut eller
strax derefter, de mera framstående gossarne eller deras
målsmän bedt om anvisning för feriearbete. Dock medges, att om
den obligatoriska ferieläsningen skall hindrande inverka på dessa
redan förefintliga studier, vore skadan ganska stor. Om
emellertid denna opposition äfven åsyftat de klenare, så synes man för
tillfället ha skrufvat upp sig till en Rousseau’sk
människovänlighet, som låter gossen läsa hvad han vill och icke hvad som
för hans framtida utkomst är nödvändigt.
Oss synes tidens stora kraf på teoretisk kompetens
före-stafva, att dessa lärjungar, som ju finnas i aktningsbjudande
antal, få läsa hvad de behöfva och ej hvad de önska. Men
själfverksamheten? invänder man. Ja, den, det tro vi fullt och
fast, är den enskilde lärarens sak att utbilda och höja; den
befrämjas ej af några stadgar, hur välmenta de än må vara.
För att vinna klarhet och åskådlighet, vilja vi indela
lärjungarne, i stort sedt, i tre kategorier. Kat. AB. — Härmed
mena vi sådana, som väl eller mer än väl sköta sina studier,,
med andra ord, sådana, som ha öfverbetyg i flera eller de
flesta ämnen. Nu är det tydligt, att den som kan sin kurs så>
att hans kunskaper godkännas med beröm, icke behöfver lära
sig kursen grundligare. Med afseende på dessa förlorar sålunda
förslaget sin kraft enligt den gifna utgångspunkten. Vi ha ofvan
framhållit, att deras själfverksamhet under ferierna redan är
tillräcklig, och är detta sannt, bortfaller ali anledning att lagstifta
för dem.
Kat. B. — Nu komma medelmåttorna» som halta än på
den ena foten, än på den andra och ibland på båda. Dit höra
framförallt sådana, som ej äro absolut underhaltiga, men som
man tycker synd om, och som läraren ger ett B? med en
reserverande axelryckning, och vidare sådana, som äro lata och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
