Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisningen i modersmålet.
325
andras. Man behöfver icke ega stor erfarenhet för att finna,
att denna konst ingalunda läres af sig själf eller att den är så
synnerligen allmän äfven bland bildadt folk samt att det vidare
kan finnas tillfällen, då det kan vara svårt nog att utplåna
verkningarna af ett i hastigheten fäldt mindre lyckligt uttryck, då det
med ett ord gäller att »hålla tungan rätt i mun».
Ett viktigt skäl för talöfningars bedrifvande och som
särskildt borde senteras af dem, som äro öfvertygade om
skrif-öfningarnas stora betydelse (och det är ju litet hvar), är den
stora nytta, som de senare kunna draga af de förra. Att rätt
mången lärjunge, utan att på det hela kunna sägas vara klent
utrustad på hufvudets vägnar, dock har rätt svårt för
uppsatsskrifningen, beror ej alltid på bristande fantasi, utan kanske lika
ofta på bristande öfning i att använda språkets resurser. En
sådan öfning kommer lättast till stånd just genom talöfningar,
hvilka genom sin mer eller mindre improvisatoriska, relativt
oreflekterade karaktär äro egnade att bortarbeta den naturliga
trögheten samt utveckla språksinnet och språkförmågan bättre än de
mera reflekterade öfningarna med pennan, där själf kritiken
stundom kan komma att spela en allt för hämmande roll. Pennan
löper alltid trögt i jämförelse med tanken, det talade ordet är
ett ojämförligt snabbare och bekvämare uttrycksmedel. Låt vara
att den muntliga framställningen just i sin improvisatoriska
karaktär har en svårighet mer än den skriftliga framställningen, då
det gäller att lyckas i en uppgift, detta hindrar ej, att
förberedande muntliga öfningar, hvarvid ett misslyckande, äfven
upprepade gånger, har föga eller intet att betyda, just i samma sin
improvisatoriska beskaffenhet på samma gång har ofvannämnda
företräde i snabbhet och bekvämlighet framför den skriftliga
framställningen.
Hvad som nu blifvit sagdt beträffande de muntliga
öfnin-garnas förhållande till de skriftliga eger äfven sin tillämplighet
på de förstnämnda öfningarnas vikt för skolundervisningen i
det hela. Om det kan sägas vara en angelägenhet, som
angår hela skolan, att lärjungarne lära att uttrycka sig väl i tal
och skrift, så är detta framför allt fallet med den muntliga
framställningen, som ju inom skolan, så väl som utom densamma,
på grund af sin större snabbhet, bekvämlighet och öfriga
användbarhet är det mest brukade uttrycksmedlet. Att tala väl är ej
blott en estetisk angelägenhet. En dålig språkform lägger
väsentliga hinder för undervisningen, likasom en god språkform
väsentligen underlättar densamma. Att utbilda förmågan hos
lärjungarne att tala väl blir nu en särskild, direkt uppgift för läraren
i modersmålet. Lärarne i de ämnen, som ej tillhöra språkgrup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
