Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisningen i modersmålet.
327
förbindelse skall vara ganska beroende af det sätt, hvarpå man
förstår att använda förbindelsemedlet. Visserligen kan det
stundom inträffa, att man äfven med bristfälliga medel kan nå ett
godt resultat, men ännu oftare torde det vara fallet, att målet
ej vinnes till följd af bristfälliga medel. Detta insågo redan de
gamle, hos hvilka den allmänbildande undervisningen tog formen
och äfven fått namnet af talareskolor. Dessa skolors blomstring
sammanföll, som bekant, visserligen ej med kulturens, utan
tillhör snarare dekadans- och övergångsperioder, men dessa
skolor ha utan tvifvel under sådana fyllt ett starkare än vanligt
framträdande behof. Däraf får man dock ej sluta, att
utbildningen i konsten att muntligen uttrycka sig ej skulle vara ett
behof, som förefinnes under alla kulturperioder. Undervisning i
talarekonsten ingick sannolikt alltid som ett viktigt moment i
den antika allmänbildningen. Det är sant, att talarekonsten och
talareskolorna urartade, men äfven i ordets missbruk kan man
tydligt se dess stora makt och betydelse.
Det är ingalunda vår mening att vilja förorda, att man på
ett okritiskt sätt skall imitera antikens och medeltidens
bildnings-former, endast att man i dem skall söka hvad som kan vara
af verkligt värde. Det synes påtagligt, att man i senare tider i
vårt land gjort allt för litet till fromma för den formella
bildningen, så vida man ej rent af sökt motverka densamma.
Höres dock ej redan länge en ganska allmän klagan icke minst
från universiteten öfver den andliga omogenheten och oförmågan
att reda sig på egen hand hos en rätt betydande del af dem,
som nu förklaras »mogna» vid de allmänna läroverken, hvarvid
dock den s. k. mogenheten rätt ofta torde inskränka sig till en
mängd inpluggade, mer eller mindre snart förflyktigade »fakta» ?
Det är ej meningen att uppamma pratmakare och sofister, tvärtom
i fall litet hvar besutte konsten att i ett enkelt föredrag redigt
och klart framställa sina tankar eller den ännu svårare konsten
att deltaga i en diskussion, så att ej blott egna, utan äfven
motståndares meningar komma till sin rätt, så skulle det i sanning
stå bättre till med samhällslifvet i vårt land och pratmakares
och sofisters konst mindre beundras likasom deras inflytande
vara mindre. Det ligger ju i vårt nationallynne särskildt i
jämförelse med våra skandinaviska grannars en viss försagdhet, då
det gäller att muntligen uttrycka sig, och mången för öfrigt
begåfvad yngling, behäftad med detta lyte, torde ej utan bitterhet
beklaga, att man ej i skolan gjorde något för att afhjälpa detta
fel, som sedan kunde vara mycket svårt att öfvervinna, om det
ens någonsin lyckades Huru mången står ej i en rådplägande
eller diskuterande församling och bär tyst inom sig den idé, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
