Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Friedlanders lärobok för tredje gången,
såsom förf. påstår, klargör betydelsen af »intet». Förf. har nu
i sitt sista genmäle försökt visa, att betydelsen af »intet» verkligen
blir klar genom relativsatsen. Inledningsvis säger förf., att hans
nu ifrågavarande framställning öfverensstämmer med definitionen
på skapelsen i Norbecks och Ullmans läroböcker. Det synes,
som om förf. härmed skulle vilja säga, att Norbecks och
Ullmans läroböcker uti sin definition på skapelsen skulle använda
samma oriktiga uttryckssätt, som användts i författarens lärobok,
så att det klander, jag riktat mot den sistnämnda, äfven skulle
drabba de förra. Om detta icke varit meningen, så är det mig
omöjligt att förstå, hvarför förf. här talar om öfverensstämmelse
emellan sin och de bägge andra nämnda författarnes
framställning, alldenstund det säkert aldrig fallit någon in att förneka
en sådan öfverensstämmelse uti det som är riktigt till både
mening och uttryckssätt. Att Norbecks och Ullmans läroböcker
skulle öfverensstämma med förf:s med afseende på det af mig
klandrade uttrycket är emellertid icke sant. I försvaret för sitt
uttryckssätt antyder förf., att det icke fordras mycken filosofisk
bildning för att inse, att han med det klandrade uttrycket
verkligen klargjort betydelsen af »intet». Framställningen i en
lärobok för skolungdom borde väl vara sådan, att den icke kräfde
någon filosofisk bildning alis för att blifva förstådd. För öfrigt
vill jag öppet erkänna, att jag för min del icke ens med
tillhjälp af den förklaring, förf. senast afgifvit, förmår inse, att de
ifrågavarande orden utgöra ett klart uttryck för den tanke, förL
säger sig hafva velat framhålla.
När man säger, att världen är af Gud frambragt »ur intet»,
så ligger redan däruti, enligt det allmänna språkbruket, den
betydelsen, att Gud ej haft någon af honom oberoende, evig
materia att skapa utaf. Lärjungen fattar icke uttrycket annorlunda.
Han låter »intet» betyda »intet». Tillfogar man ytterligare, såsom
författaren gjort, till detta senare uttryck relativsatsen : »genom
en handling, genom hvilken den börjat vara till», så är det
ovedersägligt, att denna tillsats, i stället för att göra definitionen
på skapelsen tydligare, gör den så svårfattlig, att lärjungen för
att förstå den måste äga förutsättningar, som icke med rätta
kunna fordras af en skolyngling.
Lektor F:s resonnemang går ut på att visa, att om man
säger, att något började vara till, när det frambragtes, detta
skulle innefatta en förnekelse utaf, att något ämne förut fans,
hvaraf det kunnat bildas. Det skulle alltså vara ett oriktigt
språkbruk att säga, att något, som bildats af ett förut befintligt
material, börjat vara till, när det bildades af detta material.
Enligt allmänt språkbruk säger man väl, att människans tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
