Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om skolundervisningen i »biblisk historia». 5 7 1
kapitel1). Äfvenså lemnar jag undervisningen i folkskolan i
»biblisk historia» mera å sido. Jag stannar till en början och
hufvudsakligen vid undervisningen i elementarläroverken.
Under nuvarande förhållanden meddelas ungdomen insigt i
Israels historia under tvenne skilda synpunkter. I de lägre
klasserna läses en »biblisk historia», innehållande berättelser ur G.
T., hufvudsakligen ur patriarkernas och det äldsta
konungadömets historia, under det att den profetiska och den efterexiliska
perioden komma mer eller mindre till korta, ja stundom förvisas
till »bihang» eller »tillägg».
Redan före gym n a si al a fd ein i n gen i skolan gör lärjungen
bekantskap med något litet kompendium i allmän historia. Detta
växer i gy m n a s i al afd ein i n gen till ett betydligt större, men icke
blott i detta utan äfven i det mindre kompendiet möter lärjungen
en liten framställning af eller hänvisning till hebreernas historia,
hvilken är koordinerad med eller t. o. m. underordnad öfriga
semitiska folks historia. Jag erinrar mig mycket lifligt, hvilket
intryck det gjorde på mig som ung gosse, då jag såg, att man
satte Israel vid sidan af andra folk och beskref David och
Salomo precis som jag såg Thotmes III, Nebukadnezar, Cyrus o. a.
Orientens herrskare beskrifna. För mig hade Israel alltid förut
varit ett folk, som egentligen icke hörde denna syndiga och
jordiska tillvaro till, och de vördnadsvärde patriarkerna och
stormännen i Israel voro inhöljda i en sådan nimbus af under
m. m., att jag såg i dem knappast mina medmenniskor utan
något liknande halfgudar. Nåväl, jag bestrider ej, att denna sista
naiva uppfattning ej blott i mångt och mycket är skön och än
i dag fängslar mig, ja jag medgifver, att den ur en synpunkt
(hvarom mera nedan) är sann; men redan det första mötet med
1) Gamla Testamentets historia har både en gudomlig och mensklig
sida, men dessa kunna i en framställning skiljas åt, ifall så behöfves. Detta
sammanhänger därmed, att Israels religion är väsentligen national. Nya
Testamentets eller apostlatidehvarfvets historia är icke national, emedan
kristendomen ej är liksom jahvismen bunden vid ett visst folk och ett visst land.
Härigenom försvåras, om ej rent af omöjliggöres en rent yttre historisk
behandling af ämnet, emedan man måste afgöra sig för eller emot denna
historias gudomliga art. Detta afgörande hvilar åter på vår ställning till Kristus,
hvars historia måste skildras så, att det gudomliga och menskliga
sammanhålles i odelbar enhet. Endast så kunna doketismens och ebionilismens
båda grundvillfarelser undvikas (Schleiermacher. Glaubenslehre §§ 22, 96).
Att detta oaktadt Kristi lif och apostlatideh varfvet skola behandlas ined
historisk kritik är en sjelfklar sak, som endast kan bestridas af den, som
icke känner vanlig metod for historisk forskning, eller sora tror, att tron
på Kristus och hans verk ominte t göre s af denna kritik. — Detta blott som
en antydan för att motivera textens ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
