Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Latinet och latinundervisningen i skolan.
väsendets utveckling i Tyskland — särskildt Preussen — under
de sista decennierna. I detta land fann efter 1870 den mot
skolundervisningen i klassiska språk radikalt fientliga stämningen
understöd dels i den chauvinistiskt nationella strömning, som
under efterverkningarna af segerruset slösade med stora ord om
huru Das grosse Vaterland nu mäktade i allo vara sig själf
nog samt yrkade, att skolorna i stället för undervisning i
främmande litteratur och historia borde bjuda mera undervisning i
tyska språket och uteslutande tysk historia, dels i den
universella, på det nyttiga riktade strömning, som man med en föga
adekvat benämning plägar kalla vår tids realism. Den genom
1882 års preussiska undervisningsplan genomförda inskränkningen
af latintimmarnes antal från 86 till 77 i veckan tillfredsställde
icke den af reformifrarne inspirerade allmänna meningen. Kom
så omsider Berlinkonferensen 4—17 december 1890. Den
ursprungligen afgjordt konservativa majoriteten i denna församling
bragtes redan vid första sessionen genom den unge kejsarens
resoluta ingripande från koncepterna. Förhandlingarnas i åtskilliga
hänseenden kompromissartade resultat föreligger i »Die neuen
Lehrpläne» af 1892 hvilkas införande vållat undervisningen i
de klassiska språken vid den preussiska statens skolor en ganska
kännbar förlust, i det grekiskan förlorat 4, latinet vid de
humanistiska gymnasierna 15, vid realgymnasieriia 11 timmar i veckan.
En eftergift åt det i början af 80-talet energiskt höjda ropet på
en enhetsskola finner man i den vissa anstalter medgifna
friheten att experimentera med den s. k. Frankfurter Lehrplan,
d. ä. realskola och gymnasium förenade till en enhetsskola,
närmast motsvarande våra högre allm. läroverk. Att de radikala
reformvännerna anse sig uti de gjorda medgifvanden ej lia fått
eftergifter nog, är emellertid lika själfklart, som att de konservativa
humanisternas ledare mena sig hafva lidit ett nesligt nederlag,
som med nödvändighet kräfver upprättelse. Öfverhufvud har
1892 års preussiska skolreform inom de klassiska filologernas läger
viel Tysklands såväl gymnasier som universitet framkallat jämmer
utefter så godt som hela linien. Såsom ett betecknande uttryck
för den hos fackmännens flertal rådande stämningen kan
framhållas det inom hela den filologiska världen uppseendeväckande
föredrag — publiceradt under titeln »Philologie und
Schulreform» —, hvari prof. von Wilamowitz-Moellenclorff i Göttingen
*) Den del af dessa förordningar, som afser undervisningen i
latin och grekiska, har af signaturen P. R—m i svensk öfversättning
meddelats i dubbelhäftet för aug. och sept. 1895 af denna tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
