Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Undervisningsfrågan i England. 24
för att åtnjuta dess undervisnings universitetet bör
uppsöka de många, som vilja förvärfva sig eii högre bildning
men eljest icke skulle kunnat det. På anhållan af en
lokalkommitté, som ikläder sig ansvaret för omkostnaderna,
anordnar universitetet föreläsningskurser och utser bland
äldre och yngre »graduerade» lämpliga föreläsare. För
att åstadkomma det åsyftade resultatet, nämligen verklig
insikt och icke blott en tillfällig förströelse, äro dessa
universitetskurser inrättade på följande sätt. 1) En serie
föreläsningar (lectures) öfver samma ämne, 2) efter (eller före)
hvarje föreläsning en lektion (class), hvarunder det i
föreläsningen genomgångna samtalsvis närmare utvecklas, 3)
öfver någon i föreläsningen berörd fråga hvarje vecka ett
i. hemmet af deltagare författadt scriptum (weekly paper),
som rättas af föreläsaren, och 4) af föreläsaren utdelade
tryckta »grundlinier» till föreläsningarna (syllabus) jämte
litteraturhänvisningar.
Vid hvarje föreläsningsseries slut anställes af
universitetslärare examen, till hvilken endast de ha tillträde,
som bevistat ett visst antal föreläsningar, deltagit i ett
visst antal lektioner och affattat ett motsvarande antal
scripta. Med hvilket alltjämt växande intresse denna
universitetens verksamhet omfattats, framgår däraf, att år 1873,
då universitetet i Cambridge började föreläsningskurserna,
deltagarnes antal utgjorde 3,200, under det att perioden
1893—94 omkring 60,000 personer begagnade sig af de
föreläsningskurser, som numera anordnas af alla fem
universiteten *).
Att i många fall föreläsningarna ej kunnat hållas uppe
vid universitetsundervisningens nivå och att därför det
resultat, som med denna omfattande rörelse åsyftats, icke
alltid vunnits, trots den beundransvärda organisationen och
den stora entusiasmen för saken hos organisatörer,
föreläsare och publik, torde hufvudsakligen bero därpå, att
tillräckliga penningmedel ofta saknats och att den
engelska allmänbildningen ännu är jämförelsevis låg.
Kritik har ej heller uteblifvit. Men där systemet
kunnat fullständigt genomföras, har det enligt
examina-torernas samstämmiga berättelser lyckats att i de före-
*) Ar 1877 började Oxford och Londonsällskapet, bestående af
»graduerade» från universiteten i Cambridge, Oxford och London, och
slutligen Durham och Victoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
