Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om gränsen mellan imperativen och konjunktiven i tyskan. 122
Här upptages således äfven lista pers. plur. som
im-perativform.
Lärobok för begynnare i tyska språket af Carl
Stridsberg. Stockholm 1804.
Hos denne gamle grammatiker har imperativen följande
utseende :
Imperativas.
Præs. S. lobe du! Futur. S. Du solist loben!
lobe er! er soil loben!
P. lobet ihr! ihr sollt loben!
loben sie! sie sollen loben!
Stridsberg har konstruerat två tempora i denna modus ;
eget nog har han ingen 1 pers. plur. hvilket man dock skulle
väntat sig. På Stridsbergs tid plockade man nämligen ihop
böjningsformer från ditt och datt för att om möjligt få ett
fullständigt paradigm efter latinskt mönster utan nödig hänsyn till
ifrågavarande språks verkliga resurser i formväg. Stridsbergs
föråldrade ståndpunkt synes bland annat på hans
deklinations-schema vid nomina, där han bestod sig både med vokativ
och ablativ.
Vi ha medtagit Stridsberg, därför att han, som på sin tid
åtnjöt ett visst anseende både som läroboksförfattare och lärare,
kan anses som typisk för den äldre tiden. Som lärare är han
bekant " bland annat som informator för dåvarande kronprinsen
Gustaf Adolph (sedermera Gustaf IV Adolph).
Vi förbigå en hop mer eller mindre obskyra arbeten af
Viereck, Kahleis m. fi.
Tysk Språklära af J. L. Lyth, 10 uppl. 1857.
Här lyder imperativens paradigm sålunda:
S. Lobe!
Lobe er!
P. Lobet!
Loben Sie!
Något vidare nämner icke Lyth i denna fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
