Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161 Några anteckningar om profårsläro verken i Finland.
beslöt senaten, att den finska sfdelningen vid Normallycéet
småningom skulle upphöra, i det att man visserligen lät de
befintliga fyra klasserna gå ett steg framåt, så att en femte
klass inrättades, men i stället bortskar första klassen; så skulle
man fortsätta, tills alla de vid skolan varande finska klasserna
förts fram till mogenhetsexamen. I följd af denna bestämmelse
fortfor en finsk afdelning att finnas viel Normallycéet ända till
år 1878, då den sista årsklassen hunnit fram till studentexamen.
Senatens mening hade emellertid alis icke varit att
fullständigt göra slut på den finska delen af Normallycéet. I den
nya skolordningen af den 8 Augusti 1872 lyder § 2 sålunda:
»För lärarekandidaters praktiska utbildning inrättas två
fullständiga normallycéer, det ena med svenskan, det andra med finskan
som undervisningsspråk.» Genom en kejserlig förordning af den
10 September 1872 bestämdes därefter, att det nya finska
normallycéet skulle förläggas till Tavastehus. Där kvarstannade
det sedermera i 14 år, tills det på sommaren 1887 flyttades
till Helsingfors, hvarest det ännu är i verksamhet.
Kasta vi en blick tillbaka på de 32 år, sotn förflutit sedan
normalskoleinstitutionens införande i Finland, finna vi lätt, att
denna institution numera i många afseenden blifvit något helt
annat än hvad den från början varit afsedd till. Man hade
tänkt sig 1864, att det skulle finnas blott ett liormalläroverk
(ehuru på grund af språkskilnaden deladt på två linier), hvilket
skulle intaga en särskild ställning vid sidan af alla andra
läroverk och ej lyda under något domkapitel utan direkt under
senaten ; den egentlige chefen skulle vara pedagogieprofessorn,
och pedagogikens teori och praxis borde på det intimaste sätt
samverka för att åstadkomma bästa möjliga resultat såväl för
eleverna som för lärarekandidaterna; genom den längre lärotiden
och genom indelningen i förskola och lärdomsskola borde
undervisningen vinna i grundlighet. — Numera har Finland två
normaliycéer, hvilka i de allra flesta afseenden äro likstälda
med öfriga lycéer och i likhet med dem lyda under
öfverstyrelsen för skolväsendet; pedagogieprofessorn har nu knappast mer
att säga vid Normallycéet än en inspektor vid ett vanligt
läroverk, och pedagogikens teori och praxis äro vid normallycéerna
i Helsingfors utan tvifvel lika sa långt skilda som någonsin vid
våra profårsläroverk ; förskolan har alldeles försvunnit, och
årsklasserna äro vid Normallycéerna ej flera än vid andra lycéer.
Att åtskilliga af dessa reformer haft praktiska skäl för sig,
torde ej kunna förnekas; särskildt synes mig uniformiteten med
andra skolor i fråga om lärokurser och klassantal vara nödvändig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
