Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Visserligen kan man äfven där komma till bisats, men på
en något längre och något varierande omväg. Man kunde t. ex.
fantisera följande omskrifning:
Jag befaller honom nalkas — Jag befaller honom, så
att han nalkas (eller dyl.).
Med somliga verber blir det ändå litet krångligare.
Jag nekar honom gå — Jag nekar honom att gå.
Men då erhålles ej »bisats», man måste för att erhålla
sådan öka på mera, t. ex.
Jag nekar honom, att han får gå (eller dyl.).
Jag skickar honom säga dem = Jag skickar honom
att han må säga dem (eller dyl.)
Man får dock, synes mig, erkänna sådana om skrif ningar
vara bra godtyckliga, samt att det är säkrare att hålla sig till
de ord, som stå där (uttalas) och att på grund af dessa, och
inga andra, bestämma frasers benämning. Denna torde då ej
för här ifrågavarande kunna bli annan än: objektiv
predikativ-ställning af 6:te slaget (modala slaget).
§ 109.
Två ackusativer: personeris och sakens.
Våra språkläror anföra bland annat såsom exempel å »två
ackusativer, personens och sakens», frasen
»Cato lärde sin son vetenskaperna.»
Månne ej för nysvensk språkkänsla ett: åt, ligger doldt i:
sin son?
För verbet: fråga, anföres vanligast exempelfrasen:
»En sak vill jag fråga dig.»
Månne ej äfven där, ehuru mindre frestande, någon
preposition gömmer sig inuti : dig, (om kanske ej ett : åt, så ett
lika-betydande: af) så att för nysvensk uppfattning: dig, i sagda
fras måhända blir indirekt objekt?
Att bestämdt afgöra, hur därmed förhåller sig, är i allt
fall omöjligt, af nyss förut (§ 107) anförda skälet, att nysvenskan
för intet enda ord äger särskilda former för ackusativ och dativ.
Om, såsom i de citerade fraserna, både »personen» och
»saken» uttryckas med nominer utan preposition, så synes mig
intet annat vara att göra, än att kalla ställningen: verb med
tvä objekter, lemnande oafgjordt om båda må anses för direkta
objekter, eller om möjligen »personen» är indirekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
