Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i(j Nyare åskådningar inom den svenska hist, skollitteraturen.
öppet krigstillstånd rådt, icke minst sedan efter den Stuàrtska
restaurationen navigationsakten skärpts. Efter freden i Breda
kom visserligen en allians till stånd, men därmed var förvisso
icke samförstånd vunnet på alla punkter, tvärtom kom det i
kolonierna till oupphörliga sammanstötningar. Att engelsmännen
icke skördade den vinst de beräknat af kriget mot Holland vid
Frankrikes sida — de fingo ju ock att kämpa mot den spanska
sjömakten — och därför tvungo konungen till fred, blir en sak
för sig. — Vid den för öfrigt väl gjorda skildringen af freden
i Utrecht och dess betydelse skulle man hafva önskat ett
bestämdt pointerai ide af den högeligen viktiga omständigheten, att,
noga sedt, de handelspolitiska intressena vid denna fred afgjordt
träda i förgrunden. Träffande säger Erdmannsdörfer (Deutsche
Geschichte 1648-1740, Berlin 1893, II sid. 282): »•— —
mehr als je zuvor drängt sich jetzt ein anderer Gesichtspunkt
in den Vordergrund: dass Welim add Handelsmacht ist, — —
Der Krieg inn das Erbe des letzten spanischen Habsb ingers
enthüllt sich in seiner letzten Phase mehr als ein Kampf ura
das Yorwiegen Iranzösischer oder englischer Handelsmacht cliesseits
und jenseits des Ocean. Die gro s sen maritimen und colonialen
Conflicte des achtzehnten Jahrhunderts z wi schen den beiden
Nationen kündigen sich an.» — Möjligen kunde sid. 85
Ostende-kompaniet ha omnämnts: redan allas vår gamle ungdomslärare
Heeren säger ju (öfvers, af handboken sid. 151), att det
förorsakade nästan ännu större rörelser än själfva den pragmatiska
sanktionen, och ingen nyare forskning lär väl hafva jäfvat detta.
Jag vill clock gärna medgifva, att meningarna kunna vara
delade om lämpligheten att medtaga denna sak. Men en farlig
generalisering, för att ej säga något värre, är i fråga om
pragmatiska sanktionen följande stygga passus: »Som Karl VI ej
hade någon son, hade han i en arf följdslag, den s. k.
pragmatiska sanktionen, bestämt, att det österrikiska arfvet skulle
odeladt öfvergå till hans dotter Maria Theresia.» (S. 84.) Huru
kunde den vid denna tid för öfrigt blott 28 år gamle kejsaren
veta, då den progmatiska sanktionen år 1713 — midt under de
osäkra förhållandena mellan frederna i Utrecht och Påstått —
kom till stånd såsom ett försök att med upphäfvande af
Leopold I:s pactum mutuæ successionis af 1703 med dess
secundo-geniturbestämmelser af de österrikiska länderna göra en stark
enhetsstat lik deri franska och den under bildning varande
preussiska; huru kunde han då veta, att i hans år 1708 ingångna,
ännu 1713 barnlösa äktenskap med Elisabeth af Braunschweig
ej, såsom läseboken kan komma oss att tro, någon son skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
