- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiofjärde årgången. 1898 /
274

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274 Om skillnaden mellan supinum, och neutr. af perf. particip.

regående, form af hjälpverbet hafva. Men ofantligt mycket
beror just på att lärjungen från början får den rätta uppfattningen
I af denna supinets inre och innerliga förbindelse med hjälpverbet
I hafva. De kunna intetdera hvart för sig utgöra någon satsdel;
blott i förbindelse med hvarandra bilda de ett helt. De höra
således till sitt väsen och begrepp så oskiljaktigt ihop, att det
ena ej kan finnas — om icke för ögat — och ej tänkas
ensamt för sig, utan blott genom och i ständig förening med det andra.

Alltså, om en form af ’hafva’ finnes och detta är
hjälpverb (om hafva såsom själfständigt verb se § 5, anm.), måste
nödvändigt äfven finnas ett supinum (men ej flere, utom genom
samordning; jemf. § 5: anm; ex. c.), hvilket ansluter sig till
denna form; men där ingen form af hafva finnes och ej heller
kan utsättas, där finnes lika visst ej heller något supinum.

Yi vilja taga ett par exempel:
I a) Gossen har i stort sedt afgjordt förkofrat sig. Här
I finnas ju tydligen tre ord för lärjungen att välja på vid
bestämmandet af supinum enligt antydda tillvägagående. Med
hvilketdera hör formen ’har’ tillsammans ? Vill man utsäga,
att gossen har sett något, af gjort något, eller att han förkofrat
sig? Näppeligen skall någon lärjunge stanna i tvekan om rätta
svaret. Det inses således att ’har’ är i afseende på meningen
|förenadt med ’förkofraf ; alltså är detta supinum, ehuru det
visserligen här ej omedelbart föregås af ’har’ utan i afseende å
platsen t. o. m. är mest aflägset frän hjelp verbet. De tvenne
återstående formerna, ’sedt’ och ’afgjordt’, måste följaktligen vara
perf. particip samt tecknas såsom sådana. — Så mekaniskt detta
förfaringssätt än ma vara, en förtjänst visar det sig likvisst
redan enligt detta ex. hafva, den att bringa lärjungen till insikt
om att det är ordens inre sammanhang och förbindelse, ej
deras yttre plats eller inbördes Ställning, som bör tagas i
betraktande.

! b) Detta har bestämdt stått omtaladt i tidningarna. —■ På
samma sätt som i föregående ex. påvisas att det är endast
’stått’ som hör tillsammans med hjälpverbet ’har’ och att
således de två formerna ’bestämdt’ och ’omtaladt’ måste vara perf.
particip.

c) Ryktet, som (har) stått omtaladt i tidningarna, har
nu blifvit vederlag dt. — Här finns hjälpverbet hafva utsatt blott
på ett ställe, men ett ’har’ kan, utan någon förändring af det
öfriga, tillsättas och hänföras till ’stått’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:39:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1898/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free