Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391 "Vår nyaste lärobok i modersmålet.
fall som »Pauli bref», »Messie ankomst», »Johannis kyrka»,
Jesu ord m. m., att säga det gen. »vanligen bildas»
medelst Men Arboga öl o. d. hade förf. ändock icke
fått till att innehålla en genitiv. Månne icke här hans
kunskaper i fornsvenska spelat honom ett spratt? Ty
vi äro ju eniga om att bedöma vårt modersmål »utan
afseende på hvad det varit».
70,20 f. »den obestämda formen med obestämd
artikel angifver en inskränkning i antalet af hvad
substantivet betecknar». Meningen är väl: »antalet af de
föremål, som tillhöra den klass substantivet betecknar».
Äfven om uttrycket »i allmänhet», som i det föregående
— dock i annat sammanhang — förekommer, skulle
vara afsedt att höra äfven hit, så gör sig förf. dock
skyldig till en öfverdrift. Ty en sådan icke »inskränkande»
användning som t. ex. i »en häst tycker om hö» är minst
lika vanlig som den andra (i t. ex. »där går en häst»).
Äfven påståendet »den bestämda formen angifver,
att substantivets omfång är inskränkt till något
särskildt angifvet» är öfverdrifven ty »hästen tycker om
hö» o. d. säges lika bra och lika ofta om »hästen» i
allmänhet (= »en häst») som om en viss bestämd häst.
71,18 uppges, att sjön uttalas med långt eller kort
ö. Det förra uttalet synes mig vara groft dialektiskt.
72,18. »Ordsluten -al, -il, -ul, -ar bilda oftast best.
f. på -en.» leke »oftast», utan blott i högre stil brukas
fjärilen, djäfvulen, pepparen o. d. jämte fjäriln o. s. v.,
såsom ock i nästa moment riktigt framställes. leke
häller brukas himmelen och himlen »oftare» än himmeln,
utan i annan stil och ofta med något olika betydelse;
detta äfven i »talspråket», där enligt förf:s uppgift (mom.
C, 2) blott himmeln skulle förekomma (jfr emellertid
t. ex. »himlen vete», »hvad i himmelens namn!», »under
tronhimmeln»).
72,28 f. »Uteslutande brukligt i skrift [nå, än i tal
då?!] är herr-n, det regelbundna herre-n brukas blott
om Gud.» Alltigenom skeft genom förbiseende af det
väsentliga i saken. Herr[e) i betydelsen »bildad
mansperson» heter i best. f. alltid herrn\ herre (aldrig herr)
i bet. »härskare» heter alltid herren. Har förf. aldrig
hört talas om »herren till Fågelvik», för att icke tala
om »herren till Östanå», som vi dagligen se figurera i
våra tidningar? Därför ock lä7isherren, öfver herr en
Pedagogisk Tidskrift 1898. 9. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
