- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiofemte årgången. 1899 /
6

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

Kultnrhistori en s ställning. 6

riska kompendier utan någon lefvande inbördes
åtskillnad, som nakna personifikationer af vissa ständigt
återvändande egenskaper, såsom tapperhet, vishet,
härsk-lystnad, krigslystnad, ärelystnad och kanske några till.

Föga bättre går det med de historiska
tilldragelserna. I stället för att taga gestalt af ett lif i
utveckling framträda de ofta som en oändlig kedja af
likformiga länkar med en förvillande inbördes
öfverensstämmelse i afseende på motiv, innebörd och
verkningar, som en serie af föga omväxlande variationer
på samma tema, t. ex. spartanerna kufvade messenierna,
Karl den store kufvade sachsarne, England kufvade
irländarne o. s. v. Kan man gifva handlingen individuell
färg genom ett personligt element, så är det godt och
väl; i motsatt fall blir det först genom framställandet
af den kulturhistoriska situation, hvarur den vuxit fram,
den tidskarakteristiska formen för dess förlopp och det
nya tillstånd, hvari den försinar, som det nya och
individuella kommer rätt i dagen. Genom att sålunda
möjliggöra en fylligare bild af politiska personer och
händelser får kulturhistorien en väsentlig uppgift äfven i
sin mest begränsade betydelse af en hvardagslifvets
skildring; dylika »smådrag», lyckligt valda, verka
oändligt uppfriskande på det af abstrakta talesätt utpinade
barnasinnet och sitta ofta kvar, långt efter det dessa
sistnämnda upplöst sig i glömskans dimmor.

Men kulturhistorien har ej ensamt att fördjupa och
förtydliga de rent politiska företeelserna; den har ock att
framhäfva hufvudgången af det enskilda lifvets
utveckling, äfven i sådana yttringar, som vid första påseendet ej
synas sammanhänga med statshistorien. Ja, vid första
påseendet, ty en grundligare betraktelse gifver snart
det resultat, att stat och kultur såsom endast olika sidor
af mänsklighetens lif stå i den intimaste förbindelse med
hvarandra och att denna förbindelse ej kan upplösas
utan våld på den historiska verkligheten.

Det är historiens uppgift att öppna ungdomens ögon
för och historiskt förklara utvecklingens nuvarande
ståndpunkt, sådan den framträder i samtidens såväl
offentliga som enskilda lif. Men i denna samtid finner den
unge ej ensamt furstar, krigare och statsinrättningar:
hvart han vänder sig, möter han företeelser, som
ingalunda aktas mindre betydelsefulla, därför att de ej direkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1899/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free