Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturanmälan. 100
Ett stöd för utvecklingen ime > ième kunde ligga däri,
.•att den förra formen faktiskt uppträder tidigare. Men detta
bevisar naturligtvis icke, att den verkligen varit föregående, ty
det beror på otillräckligt textmaterial, att vi ej finna ième lika
tidigt. Denna form måste ha existerat längre tillbaka än
texterna gå i Västfrankrike, där ju t. ex. undecimu regelbundet
blir onzième. Därifrån torde formen, såsom en och annan
redan förmodat, hafva upptagits i centralfranskan. Jag tror icke
att det är så djärft, som docenten Staaff menar (s. 122), att
antaga ett sådant lån. Ty dels hafva säkerligen, såsom han
själf förmodar, andra dialekter lånat ordinaltalsformer från
grannar, och det är då ej så farligt förmoda detsamma om den
dialekt, som är litteraturspråkets kärna; dels äro ordinaltalen,
såsom icke synnerligen populära (»pas d’un emploi très
populaire», s. 121), gärna långods. Är icke själfva det viktiga
second ett lånord? Då kan lika väl onzième vara det.
Altération et chute de VE en français. Par Herman
Andersson (s. 147—170). Denna afhandling upptager också ett
af den franska ljudlärans delikata spörsmål, och äfven den kan
sägas utmärka sig för lärdom och metod, på samma gång som
den hypotes, som skulle bära de positiva resultaten, ej kan
anses säker. Slutligen är äfven här tryckningen ej tillräckligt
öfvervakad fö,r att ej bereda läsaren allvarliga svårigheter. Det
är ej alla, som, i likhet med anmälaren, haft tillfredsställelsen
att just under genomläsandet få ett personligt besök af
författaren. Tack vare denna omständighet kan jag nu förklara
annars för mig dunkla uttryek, och jag tror mig göra författaren
en tjänst genom att påpeka följande. S. 154 r. 3 står fier t,
som naturligtvis fattas såsom pres. af férir och då stör
bevisningen; skall vara fierté, som passar fullt i argumentationen.
De sju sista raderna s. 157 gifva ingen mening; den rätta och
goda meningen återställes, om man tar bort negationen i r. 7
nedifr. S. 164 r. 2 har ett ait utfallit. S. 167 r. 12 står
trouvent, läs trouvant.
Lektor Andersson erinrar först om en förut af honom
framställd teori om det franska r : s förstummande: r öfvergick
framför vokal till ett mellanljud mellan r och s inuti ord såväl
som i ordslut; de härmed slutande ordformerna kommo genom
analogi att användas, i stället för de på verkligt r slutande
formerna, äfven framför konsonant, och då förstummades detta
mellanljud. Invändningar som gjorts mot denna teori af Gaston
Paris ocli Stork, bemötas, och förklaringsförsök af Gröber, Eurén,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
