Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Lit ter aturanmälan. 100
gifvit oss den famösa ändelsen -is, och detta styrkes genom
anförande af andra i mer eller mindre »studentikosa» kretsar
importerade latinska ändelser oeh genom uppräkning af många
ord på is, hvilka vi lånat hela: anis, gratis, Alexis, rudis, m. fi.
Vidare karakteriserar författaren dessa ord : de beteckna »ett
oförargligt och förtroligt skämt» och kunna därifrån få en
smeksam eller föraktlig betydelse; de tillämpas på personer eller
något därmed sammanhängande (jag skulle hellre säga lokal); de
ha ej ingått i allmogespråket*); de äro åtminstone från 1829, då
Tegnér funnit kypris (hos Dahlgren), men ej mycket äldre ; de
synas slutligen hafva en aftagande popularitet. När författaren
kallar dem »ellipser» (s. 142), synes detta anmälaren vara ett
olämpligt uttryck för förkortningar, hvilket de äro.
I öfrigt är jag i det hela enig med författaren; men jag
tänker mig såsom möjlig äfven följande ordning i utvecklingen.
För personers betecknande använde vi åtminstone i Upsala
allehanda latinska (och grekiska) ändelser, ty personer äro mest
utsatta för skämt; -us: friskus, tjockus (växlande med tjockis);
-o: bar o, Maro (— Mark ström), Kino (Kinde ström), Sveno
(Svenonius), Wiko (Wijkander); -ax: Bydax (Rydin), Torax (Torén),
profcux (en viss professor så kallad i ett honom närstående
kotteri), genax, fylax, etc. (se vidare Nordfelt s. 138). Så har ock
-is kommit att användas om personer, efter latinets civis, hostis,
Adonis och framför allt de många adjektiven på -is: rudis o. s. v.
Däraf Häggis (Häggström, desto hellre som han var professor i
latin), Styris (Styrlander), Bokis -=, Blåsis, Flugis, ritis, fäktis,
vaktis, borstis, postis, m. fl.; af hvilka verkligen många på mig
göra ett visst latinartadt intryck.
Vidare hade man för lokalers betecknande det gamla nobis,
som föreföll som en ablativ och mest också begagnades lokativt:
på, från, till nobis. Däraf lokativuttrycken på by sis, på dekis,
på tumis (jag har vanligen hört på tunis), på mellis
(mellanhand), i kompis, i byxis; sedermera lokalnamn i alla ställningar
Gästis, Labbis. Kuggis o. s. v.
Dessa två mera preciserade källådror synas mig kunna
framställas såsom de ursprungliga; och betecknande ar, att i dem
ligga de troligen äldsta exemplen kypris och nobis.
Sedan blef -is ett mycket produktivt suffix utan synnerlig
hållning. Det har väl dock ofta gjort en icke dålig tjänst
såsom bildande ett slags evfemismer för ord, som hade en svår eller
grof betydelse: stupis, bakis, bondis (bondånger), rännis o. s. v.
*) Månne det? Jfr det vanliga hälsningssättet »tjänis» ==
»tjänare». Sättär ens anm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
