Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Några ord om svenskt riksspråk. 132
person, på hvars mål man inte kan höra, frän hvilken trakt af
riket han är. Och denna måttstock, menar Jespersen, kan
läggas på de flesta europeiska kultur språken. Fr. Wulffs svar på
den här formulerade frågan måste lyda sålunda: Riksspråk talar
den person från Svealand, resp. norra Götaland, Sydsverige, på
hvars mål man inte kan höra, från hvilken särskild del inom
den stora provinsen han är. Som man ser, ett svar, som inte
på långt när drar gränserna så snäft åt för riksspråket som
det förra svaret. Nu är det visserligen sant, att Wulff utöfver
dessa provinsmål tyckes häfda ännu en högre norm, det
riksspråk, som skulle utgöra det dessa större provinsmål
föresväf-vande och eftersträfvansvärda gemensamma idealet. Men då han
lika fullt talar om »södra Hallands, södra Smålands, Blekings
och Skånes (gemensamma) riksspråksuttal», om »variationer inom
riksspråket», o. d., så kan anmälaren ej fatta hans tal om detta
högre riksspråk annat än som en abstraktion, hvilken i öfrigt
inte utöfvar något inflytande på hans slutliga bestämmande af
hvad som redan nu är fullgodt riksspråk. « Dock kan anmälaren
ej underlåta att finna, att det hade varit bättre, om denna
abstraktion alldeles uteblifvit ur författarens utredning, hvilken
därigenom skulle vunnit i klarhet, liksom ock hans position då
hade blifvit fastare.
Af de tvänne svar, som sålunda gifvits på vår fråga, och
det af två fonetiken s mästare, föredrar anmälaren obetingadt
det svenska. — Ty låtom oss från svensk synpunkt gå den
danska satsen in på lifvet. Anmälaren finner det ostridigt, att
en viss norm föresväfvar hvarje om sitt språk mån person.
Hvarje sådan person gör sitt bästa att ur det tal, som han
upptager från sin omgifning, utskilja allt sådant, som stöter
denna hans på ett eller annat sätt förvärfvade norm. Likaledes
använder man en viss norm vid bedömandet af andras tal*).
Men här kommer en annan fråga. Är denna norm densamma
för alla språkmedvetna svenskar, oberoende af olika geografiskt
läge? Hvad innefattar denna norm, månne det talade språket
som helhet, med alla detaljer och den allmänna karaktär som
ligger däröfver?
För sin del bestrider anmälaren tillvaron af en sådan för
talets alla egenskaper giltig norm, som skulle föresväfva alla
om sitt språk måna svenskar. Häi* får man göra en distinktion.
Så länge det gäller blott idiotismer, ordval, ordformer, ljud-
*) Naturligtvis är normen olika för olika stilarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
