Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161 Militäröfningarna vid rikets läroverk.
verka så gripande: å ena sidan fanan med sin allvarliga
symbolik och gevären, dödens och förgängelsens bärare;
å andra sidan de friska ungdomsskarorna — som tänka
på allt annat än dödens och slagfältens fasor —
gardesmusikens accompagnement till korum, balkonger och
fönster garnerade med leende och viftande, kanske
blomsterkastande damer, solsken öfver glittrande Mälarvåg,
etc. etc. Men frågan gäller ju här ej en poetisk
känslosak utan huruvida och i hvad mån de obestridliga
olägenheterna för armé och skola uppvägas af något
afsevärdt praktiskt gagn af de ifrågavarande öfningarna.
Af subjektiva — personliga — skäl lär nog ingen
gymnastiklärare vilja blifva af med militäröfningarna.
Att de nämligen under de vackra höstveckorna
innebära en synnerligen angenäm och lindrig tjenstgöring
för ledaren, kan ej förnekas. Då kamraterna rycka
in till regementsmötet, som ju obestridligen är både
ansträngande och dyrbart, kvarblifver ledaren — om
han är ordinarie gymnastiklärare, ofta äfven eljest — i
orubbadt bo, är fri från en del af gymnastiken och ali
fäktning, sköter sig själf, kan, om han så skulle önska,
gå civilklädd utom ett par tre timmar om dagen och
uppbär i form af arvode ett visserligen välbehöfligt pius
till den svaga gymnastiklärarelönen. Han må arbeta
med militäröfningarna hur nitiskt som helst — i
jämförelse med regementsmötet blir det dock en mycket
bekväm tjenst. Men om en militär, detta oaktadt, dock
ur militärisk synpunkt föredrager regementsmötet
framför militäröfningarna, må detta ej utsätta honom
för klander. Det vore visserligen .stor skada, om
gym-nastiklärarne skulle gå miste om en synnerligen
väl-behöflig och i betraktande af deras mycket ansträngande
tjenst välförtjent inkomst, men det hör dock ej till
sakens kärna.
Hvad nu också öfningar nas värde såsom bärare af
fosterlandskärlekens idé angår, har väl ända sedan
deras införande ingen vän till dessa öfningar försummat
att framhålla fosterlandskärleken såsom deras bästa och
ädlaste frukt. Men månne ej uppfattningen af
militära öfningar såsom sporre till denna dygd
alltför ofta berott på en förväxling af orsak och verkan.
Att fosterlandskärleken ofta satt militära öfningar i
scen bland ett folk, veta vi ju bl. a. af vår egen histo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
