Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lit ter atur anmälan.
347
där allt! Intet begrepp få vi om honom som dramatiker, ingen
föreställning om hans ädla rättsgrundsatser. Så hvilar ock den
rena stil, som utmärker honom i förening med ett fromt,
barnsligt enkelt innehåll, förborgad i hans många teologiska skrifter.
Och, då vi äga en så äkta humanist som Messenius,
hvilken ej bör behandlas endast i förbigående, kan man knappast
stå till svars med att ej läsa mera än en scen ur femte akten
af »Disa». Ett helt drama torde väl vara det minsta. Man bör
åtminstone erhålla någon uppfattning om hans tokroliga
folklifs-skildringar och täcka visor, som han instrött, och hvilka utgöra
hans styrka.
Ej heller meddelas ett enda lyriskt stycke från denna
period, hvilken dock har att uppvisa den gryende början till det
,diktslag, som framgångsrikast odlats af svenske barder.
Öfvergå vi till vår stolta stormaktstid, lyckas det oss icke
att med denna läsebok till hjälpmedel belysa Stjernhjelms vare
sig lyriska diktargåfva eller prosastil.
Hos Wivallius blåser visserligen emot oss en fläkt af
dennes frihetsglöd. Men han äger också en annan lika
förtjänst-• full sida, ett vaket natursinne, som här ej belyses. Däremot
kan man, såsom utg., saklöst förbigå hans stela, otympliga
kär-lekskväden.
Ingen enda dikt har upptagits från Samuel Columbus, som
dock erkändt är en af Stjernhjelm oberoende skald, och som i
sina hymner om lifvets skönhet anslår de första veka tonerna i
vår litteratur därigenom förebådande känslolyrikens skalder.
Ej mycket är att invända mot att Petrus Lagerlöfs torra,
bildfattiga och känsloarma dikter, icke ens den populära
Eli-sandravisan undantagen, uteslutits.
Men undran väcker det, att den humoristiske Lucidor
endast belyses med en psalm. Jag lämnar därhän, att hans föga
tilltalande begrafningsdikter här ej fått en plats. Men nog
väntar man hans sällhetshånande bröllopskväden, hvilka kasta en
för skarp reflex öfver hans karakter för att ej förtjäna ett
omnämnande. Och de dikter, i hvilka hans styrka framför andra
ligger, hans dråpliga dryckesvisor, ett första utslag af den för
Norden specifikt egna poesien om berusningens vällust, torde
man med tystnad icke ens böra förbigå. Nog kan dylik poesi
behandlas så, att det icke länder lärjungarne till skada, helst
här som grundtonen är genomgående dyster och skalden
ingalunda strålar emot oss som ett lyckans skötebarn.
Den rimflödande Runii yppersta skapelser äro helt säkert
hans bröllopsdikter, af hvilka något, om ock kastreradt, kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
