Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
Sådant kan icke komma i fråga. Man måste inskränka
uttryckets betydelse så, att det syftar på andan hos dessa
folk, såvidt den röjer sig i den litteratur, som läses, och
under den tid, som kan betecknas såsom deras klassiska tid.
Vidare bör det märkas, att det icke kan vara fråga om mer
än den omedelbara kännedomen om några grunddrag i dessa
folks anda, under deras klassiska tid. Men dessa grunddrag
få en helt annan betydelse, om kännedom om dem
inhemtas genom läsning af skrifter från denna tid på författarnes
eget språk, än om den meddelas genom mer eller mindre
allmänt hållna karakteristiker eller vinnes genom läsning af
öfversatta skrifter. En fullt lefvande kunskap vinnes endast
genom läsning af väl valda skrifter på deras urspråk.
Fastän clet icke är min afsigt att ingå i någon
redogörelse för språkundervisningens metod, tillåter jag mig dock
att med afseende på denna framställa några anmärkningar.
Till utgångspunkt för dessa vill jag taga en erinran om det
första lärandet af språk, det då ett barn lär sig tala.
Onek-ligt är, att detta barn genom att höra menniskor tala får
väckelse till försök att också tala, och att det äfven får del
af ett färdigt språkmaterial. Men huru stor betydelse detta
meddelande från andra och imitationen hos barnet må ega,
så kan man dock icke förbise, att barnets sjelf utveckling,
gifver den högre magt, som på en viss utvecklingsgrad
sätter det i stånd att göra sig det meddelade till godo. I
allmänhet kan man väl antaga, att inga kraftiga försök att
drifva barnet att tala göras, förr än den rätta tiden
kommer eller åtminstone närmar sig.
Den grundsats för språkundervisningen, som jag
hemtar från detta faktiska förhållande, är att läraren i sin
språkundervisning skall taga i akt, att hos lärjungen fortgår en
sjelf utveckling, och att man, så vidt sig göra låter, icke bör
söka lära honom något, förr än den med afseende på hans
sjelf utveckling rätta tiden är inne. Bland det, som i detta
afseende bör iakttagas af läraren, kan antagligen ställas i
främsta rummet, att han icke skall gå längre i abstraktion,,
än lärjungen med lätthet kan följa honom. Ett af skälen,,
hvarför språkundervisningen bör intaga främsta platsen inom
de humanistiska läroverken, är att hennes läroämne icke är
för mycket abstrakt, utan medgifver en successiv fortgång;
från det mera konkreta till det mera abstrakta och
derigenom äfven bereder tillfälle att alltjemnt bibehålla
sammanhanget mellan det mera abstrakta eller allmänna och,
det mera konkreta eller enskilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
