Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Runebergs språkbruk.
(S I: 193, E II: 189), bakfram (S I: 198), förråd (S I: 11,118;
se A. Kock, Svensk akcent II: 290) och förbisedd (S I: 153).
Rörande uttalet är vidare att märka följande: Bizarr
-rimmar med har (E II: 198) och har uttalats bisär, hvarpå
äfven stafningen tyder (anf. st. och E II: 238 i prosa),,
rimnöd eller lägre språk är cigar (rimparet: har — cigar, E
II: 205), och rimnöd är väl äfven lejonklona (E I: 85) istf.
klorna. Skämtsamt är uttalet kurage (trestafvigt, efter skriften,
E I: 82), som är förutsatt af det metriska schemat.
Arkaism för rimmets skull är lågen (lågan; S I: 390).
Gre-cisism är podagran (S II: 372) istf. det mer försvenskade
podagern. Dialektalt — finnes äfven t. d. i Norrland —
är karnalje (S I: 436), likaså vallmansblus (E II: 314) och
valmar (S I: 141), valmarskläder (S II: 11). Blef ven (S I:
114, II: 144, E I: 135, 154, 172) och girs (gers E II: 320)*)
kunna såväl vara arkaiska som dialektala former. Det
senare är med ali säkerhet fallet med trior (treor, E II: 132)
och herr (e) gain (S I: 147, II: 3, 8)**).’ Poltron (pultron, E
I: 116) kan vara en mer ursprungstrogen form af det franska
låneordet; klobba (klubba, E I: 73) är dialekt. Ditto (dito,
E I: 91) är vanligt hos äldre förf. äfven i Sverige. Bakett
(paket, E II: 161, 164) är däremot en finlandism, som ännu
är i svang (se t. d. Nya Pressen för 11/1 1900) och som
har många analogier: bufett (se T 201!), stakett, krokett
(spelet krocket) (Nya Pressen 2S/t 1900) m. fl.
Ekornsryggar (S II: 17) förutsätter den vanliga dialektala
formen: en ekorn. Blädrat, genomblädrat (S I: 485) istf. bläddrat
är äfven arkaiskt; Sahlstedts ordbok har ännu denna form
enbart, under det Dalin endast anför den inom parentes.
Afvikelserna från formläran äro naturligtvis ännu flera.
Finlandismer äro rysse (S I: 201) och förmodligen busse
(buss, S I: 190). Spröte (bog-spröt, E I: 112) är äldre
(Sahlstedt), likaså båga (S I: 49, 99). Skara (= skare,
skarsnö S I: 239) är äldre form (Sahlstedt öfversätter skara
*) Finnes äfven hos Topelius, Vinter qvällar, Andra cykeln
II: 126. Blefven äfven hos Ahrenberg, Österut s. 166.
**) R. F. von Willebrand anser i sina »Anmärkningar» till
min uppsats om Tavasterna (Finsk tidskrift 1899 sept.) att dylika
former > vunnit burskap> genom fru Lenngren och Runeberg. Detta
är orätt såtillvida som de fortfarande göra intryck af dialekt.
Antagligen äro de en uppsnyggning af ett uttal med »tjockt» 1, och
äro afsedda att uttalas som de skrifvas — således troligen ej
motsvarande det hsva hvardagsuttalet härrgårn. De finnas äfven
hos andra svenska förf. t. d. Wirsén och Snoilsky (som rimmar
kyrkherrgåln och Småln).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
