Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Empirisk och rationell psykologi.
241
gavarande vetenskapen vara en systematisk framställning af
lagarne (= lagformlerna) för människans själslif (Bostr. Skr.
II, 298 ff., I, 861 ff., 869. Rbg., Gründl, t. Anthropol., ss.
11—12). Emellertid, den speciella antropologiens karaktär
af öfvervägande deskriptiv vetenskap beror på »den
psykologiska ordningen för genesis af det mänskliga vetandet,
enligt hvilken, sedan det allmänna begreppet om dess objekt
är vunnet, dettas specifika bestämningar ej* ur det förra stå
att vinna, utan enheten i sin bestämdhet endast ur det i
erfarenheten gifna–kan successivt utvecklas och
återfinnas» (Ribbing, Om det Absolutas begrepp, s. 28).
Det är gifvet, att »speciell antropologi» kan framställas,
i vare sig öfvervägande analytisk eller syntetisk form, utan
anknytning till någon i strängare mening demonstrativ del,
hvarvid den »allmänna» delen skulle innehålla blott de allra
allmännaste empiriska lagarne för de psykiska processerna.
Och det är just ett dylikt förfaringssätt, som de flesta
psykologer nu för tiden torde anse vara det rådligaste, på det
att alla misslyckade »metafysiska spekulationer» måtte
hållas på vederbörligt afstånd. Men däremot kan med allt skäl
yrkas, att »utan uppvisande af det mänskliga subjektet
såsom ett väsende i egentlig bemärkelse, som i denna sin
egenskap äfven har en väsentlig enhçt, förlorar hvarje
undersökning af människans erfarenhetsvärld allt fäste och ali
hållning» (Sahlin, Om det inre lifvet, s. 13). Huru svag
och vacklande de flesta nutida psykologers hållning ur strängt
vetenskaplig synpunkt i själfva verket är, framträder
särskildt däri, att frågan om »förhållandet mellan själ och
kropp» genast i början af deras undersökningar uppdyker som
ett sannskyldigt »crux», sorti med eller mot deras vilja
tvingar dem att äfven i elementära framställningar positivt eller
negativt uttala sig åtminstone hypotetiskt i krångliga
»metafysiska» frågor, hvilka enligt uppgiften ej borde vidröras
(jmfr t. ex. Carlson-Steffens Psykol., ss. 3, 4, 9; Schéele,
Lärob. i psykol., ss. 1—4; Th. Elsenhans, Psych, u. Log.,
ss. 8—13 med Liljeqvist«, Inledn. t. psykol., ss. 125 — 28).
Detta leder in på frågan om motsättningen mellan i
reell mening empirisk och rationell psykologi. Uppfattas i
en strängt vetenskapligt utförd psykologi blott och bart
företeelser med bortseende från själens väsen, såsom särskildt
från positivistiskt håll afgjordt yrkas, eller ligger det i
sakens natur, att den i sanning vetenskapliga* psykologien skall
utreda äfven det sistnämnda? För det senare alternativet
anser sig den »svenska» psykologien, »antropologien», kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
