Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 272’.
Riktigaste gången vid utredandet af denna fråga torde
vara att först lämna en framställning af hvad som menas
med psykologiskt subjekt och predikat för att sedan
undersöka, huruvida det är möjligt eller lämpligt att operera med
dessa begrepp inom grammatiken, som så många sökt göra.
Psykol. subj. och pred. existera tydligtvis icke såsom
sådana i och för sig utan endast såsom integrerande delar
i den psykol. akt, som kallas ett omdöme. Ett omdöme
åter är en skeende förknippning af en föreställning med
en annan. Undersöker man nu ett omdöme skall man finna,
att denna förknippning alltid tillika innebär ett närmare
bestämmande af föreställningarna. För att visa detta utreder
stout*) förhållandet vid omdömet »Jon äter». Ordet »Jon»
enbart framkallar icke för tanken någon i sina detaljer fix
föreställning utan ett skema, som innesluter vidt olika
bestämningar. Man kan ju nämligen tänka sig »Jon» som
lefvande eller död, sofvande eller vaken etc., d. v. s. i en
mängd olika tillstånd, lägen och verksamhetsformer, möjliga
eller verkliga. Likaså kan ju ordet »äter» ha de mest skilda
betydelser. Men om man nu förknippar dessa båda
föreställningar med hvarandra, förlora de med ens sin vidsträckta
usuella betydelse och få en, just af förknippningen betingad
occasionell och modifierad betydelse. Man abstraherar
nämligen från alla de öfriga egenskaper hos »Jon», hvilka icke
komma i betraktande, när han äter, och från äter
abstraherar man bort alla de tänkbara sätt för utförandet af denna
handling, hvilka icke äro förenliga med dess utförande
af »Jon».
Om man sedan i en serie omdömen från olika
synpunkter bestämmer »Jon» med lämpliga predikat, kan man såväl
för sitt eget medvetande som för andras framkalla en allt
tydligare bild af »Jon» i en viss situation. Genom
tilläggande af predikat till ett subjekt bestämmes och definieras
sålunda detta, som i början var dunkelt och obestämdt
åtminstone för den som tilltalas. Subjektet blir på hvarje
stadium i en omdömesserie det resultat af en föregående
tankeakt, som utgör den omedelbara utgångspunkten för nästa
framsteg i tankegången. Detta framsteg sker genom
tilläggande af predikatet. Omdömen komma sålunda, såsom Stout
med en slående bild säger, att vid tänkande spela samma
roll som stegen vid gående. Den fot, på hvilken
kroppstyngden hvilar, motsvarar subjektet. Den fot, som föres
framåt för att taga ut steget, motsvarar predikatet.
*) Stout, Thought and language, »Mind» 18, 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
