Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 287’.
hvad man skulle anse ligga fördoldt bakom detsamma och
i hvilket förhållande man borde anse, att det står till
predikatet. Det ligger nämligen i sakens natur, att själfva
obestämdheten af detta a:s betydelse skall medföra en
motsvarande obestämdhet i förhållandet mellan detsamma och
predikatet. Denna obestämdhet dem emellan blir likväl icke
af samma natur, som i misslyckade försök till
satsbildningar af typen »Pappa hatt», där man öfverhufvudtaget icke
inser den närmare meningen på grund af uttryckets
ofullkomlighet. Om i detta senare fall det dunkelt sagda är det
dunkelt tänkta, är vid de opersonliga uttrycken det dunkelt
sagda det klart tänkta, d. v. s. man har i dessa uttryck en
fullt adekvat formulering af meningen. Subjektets funktion
vid opersonliga uttryck är helt enkelt att konkretisera
verbets allmänna betydelse till att gälla speciellt den åsyftade
situationen. Så betyder ju »Det blåser», »Det regnar», »Det
knackar» att regn faller, blåst märkes eller knackning höres
just under den förhandenvarande situationen, just inom den
talandes uppmärksamhetssfer. Någon annan upplysning
afser denna icke att lämna. Med anledning af denna
subjektets funktion kan man beteckna dess status som status
con-cretionis.
Det är sannt, att konnexionen i satser af denna typ
blir af mycket vag natur, och det förefaller kanske vid
första ögonkastet, som om satsformen vore föga mer än en
skyddande förklädnad. Men denna förklädnad, om man vill
kalla det så, är dock från grammatisk synpunkt oklanderlig,
och det psykologiska behof, som föranledt dess anläggande
synes snarare vara ett bevis for att den psykologiska
proceduren vid dessa uttryck är likartad med den vid andra
satser än tvärtom*).
I de ofvan anförda exemplen har det opersonliga
subjektet varit »det». Nu uppstår emellertid den frågan: kan
det icke förekomma andra opersonliga subjekt i nusvenskan?
Steget emellan pronomen och pronominella adverb är icke
stort, och man skulle därför a priori vara hågad att antaga
möjligheten för dessa senare att uppträda i samma funktion
som de förra. Det var ju också en stilistisk egenhet för
prof. Svedelius, att han vanligen i stället för »det finns»
skref »där finns». Visserligen kan man, såsom nedan skall
visas, icke betrakta »det» och »där» i detta uttryck som
*) Jfr häremot att Miklosisch. och. Marty anföra satser af denna
typ som stöd för teorien om befintligheten af enledade omdömen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
