Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Den romerske triiimvirn Marcus Antonius.
leke mindre strängt förforo Brutus och Cassius. Ensamt
staden pâ den lilla ön Rhodos fick betala den nätta
krigsgärden af trettio millioner kronor. På hösten år 42 f. Kr.
levererades vid Filippi de bekanta två afgörande
drabbningarne, som slutade med republikanernas nederlag och
republikens undergång. Segern berodde uteslutande på
Antonius. Octavianus skar inga lagrar. I första drabbningen
blef han på sin flygel slagen, under den andra var han
sängliggande sjuk. Cassius och Brutus dödade sig själfva.
»Dvgd,» utropade därvid Brutus, »jag har ansett dig för ett
verkligt väsen, men du är blott ett sken eller på sin höjd
en lyckans slafvinna». Antonius bredde sin purpurmantel
öfver hans lik, lät förbränna det och sände askan till hans
moder.
Omedelbart därefter reste Octavianus till Rom, och man
förespådde honom en tidig död på grund af hans
sjuklighet. Hans första omsorg var att belöna soldaterna, som
icke för ingenting, läto bruka sig som triumvirernas verktyg.
Hvarje gemen fick 3,000 kr. Veteranerna belönades
dessutom med jordegendomar. Detta skedde på ett enkelt sätt.
Man tog ett hemman från en bonde och gaf det åt en
uttjänt soldat. Bonden fick begifva sig hvart han
behagade-An tingen flyttade han till någon stad för att öka de
tallösa skarorna af dem, som lefde ur hand i mun, eller
också blef han tiggare eller röfvare. Stora svärmar af sådana
drogo under denna förvildningens och det »politiska
vansinnets» tid omkring i Italien.
Under tiden reste Antonius såsom segrare genom
Greklands och mindre Asiens städer. Det blef ett oafbrutet
triumftåg. Konungar och furstar, som nu blott voro Roms
vasaller, trängdes i den forne italienske adelsmannens
audiensrum, drottningar och prinsessor strödde blommor för
hans fötter, sångare och sångerskor sjöngo kantater till
hans ära, skalderna strängade sina lyror till hans lof,
konstnärerna uppreste öfver allt hans bildstod. Vid sitt intåg
exempelvis i Efesus möttes han utanför staden af en
procession, i hvilken stadens förnämsta fruar voro utklädda
till backantinnor, män och gossar till satyrer och fauner,
hvilka med murgröna och tvrsusstafvar, harpospel, pipor
och flöjter hälsade honom som guden Dionysos. Städse
bibehöll han ett öfverlägset lugn och ett nedlåtande sätt, tog
emot hyllningarna såsom helt naturligt sig tillkommande,
iakttog den horatianska regeln nil mirari, att låta sig af
intet förbluffa. I Megara hade man byggt ett nytt rådhus,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
