Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några anmärkningar om kollektiver na.
445
fallet, fortsätter Paul, är att pluralis följer på ett singulart
kollektiv, och anför exempel härpå från tyska, engelska,
latin och grekiska. Företeelsen kan exemplifieras äfven från
de nordiska språken-. Så i fornisländska: »reru fjçlô i
an-nara skipa» (Egils saga LVI: 70); »en svå fremi matti kanna
liöit, er fieir kômu til strandar» (Egils saga XLVI: 4); danska:
»Undtagelsesvis sættes et Tillægsord i Flertal, naar
Grundordet er man og dette betegner flere Personer, f. Eks. Man
maa være hinanden saa fremmede, at. . . (Kierkegaard).
Dynd-vaade opholdt man sig her... ; man roede tilbage, saa
tom-hændede som man var kommen (Blicher). Man skiltes paa
begge Sider meget fornøiede med hinanden (Fru Gyllembourg)».
(Mikkelsen, Dansk Sproglære sid. 313). En Mængde Skibe
bleve (eller blev) Fjendens Bytte. Ligeledes skrives of te mere
€nd tusinde Mennesker eller over tusinde Mennesker vare
til Stede. (ibid. s. 384; jfr däremot s. 254). I
dansknorskan var plural efter kollektiver vanlig i äldre tid: paa
det siste ginge ali alumen op; de største Inventioner, som
man nuomstunder bryste sig af (Holberg) se Falk-Torp,
Dansk-norskens syntax, som anför åtskilliga exempel sidan
14. Äfven i fornsvenskan finnas exempel på plural efter
kollektiver: »engen j staden wiste for æn inne woro
meste-deel» (R K 2: 7624); »tha pori folk the sagho» (Al 5367).
Att å andra sidan enheten kan vara utomordentligt
lefvande för tanken, det visar ett sådant attf aktionsfenomen
som följande: Svenska Folket, hvars representanter talaren
Ber samladt här (Strindberg, Det nya riket s. 28).
Är det uppmärksammadt, om också icke alltid erkändt
som godt språkbruk att kollektiver i sing, stym värb i
plur., så är det inte ens uppmärksammadt att deras attribut
och predikatsfyllnader ofta stå i plur. Ty Sv. Ak.
språklära talar endast om det fall att det åsyftade plurala
no-minet står uttryckt. Sundén (anf. a. sidan 149) känner
inget undantag från regeln, att adjektivet som predikatsfyllnad
iskall vara kongruent till numerus med substantivet, och hos
Brate har jag ej kunnat finna något uttalande härom.
Däremot har Mikkelsen (anf. a. sidan 313) den värdefulla
notisen: »I daglig Tale siges ofte ingen af Brødrene er raske o.
lign.» jämte det förut anförda fallet med man som grundord,
betecknande flera personer. Det tycks för Öfrigt i sv. vara
tämligen likgiltigt om kollektivet är bestämdt af någon
plural eller icke. Se exemplen!
Dylika predikatsfyllnader i plur. äro likväl ingalunda
»ovanliga i svenskan. Typiska fall äro följande:
Pedagogisk Tidskrift 1900. 11, 12. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
